Laila Bagges stora insats mot rasism

Jihadisternas och de militanta islamisternas framfart i Irak och Syrien har skapat en helt ny situation i den muslimska världen, där oskyldiga människor slaktas om de inte bekänner sig till ­islam eller gör motstånd av andra skäl.

Den ondska och hänsynslöshet som jihadisterna i IS har visat får mig att känna mig förflyttad mer än tusen år tillbaka i tiden, när krig i religionens namn var legio. Och det var inte bara muslimer som for fram med sina slaktarknivar. De kristna var inte bättre.

Många politiska bedömare i Sverige har förfasat sig över att Fredrik Reinfeldt lyft fram de enorma flyktingströmmar som vi kan förvänta oss till Sverige de närmaste åren. ­Finansminister Anders Borg har varnat för de kraftigt ökande påfrestningar på statsbudgeten som dessa folkvandringar för med sig.

Det har sagts att Reinfeldt, Bildt och Borg fiskar i grumligt vatten, eftersom det bara gynnar Sverigedemokraterna när kostnaderna för flyktingmottagandet förs på tal. Oavsett vilket taktiserande som ligger bakom utspelen så är det viktig information de tre moderaterna har att komma med. Carl Bildt som dagen innan han gjorde sitt utspel hade suttit och klappat om flyktingbarn i Erbil i irakiska Kurdistan var säkert djupt skakad av det han fick uppleva där. Jag tror att även Carl Bildt har ett känsloliv.

Dyrbara flyktingströmmar eller ej. Det kommer aldrig att bli någon katastrof för Sverige att ta emot flyktingar, även om det kostar pengar. Den stora katastrofen uppstår om militanta ­islamister ger sig ut på korståg i Mellanöstern, Nordafrika och Sydeuropa.

Om jihadisterna i IS mot förmodan skulle lyckas skapa ett islamistiskt ­terrorvälde i samma omfattning som det Osmanska riket (som varade från 1200-talet till 1923) är det illavarslande. Det är samtidigt oroande att 12 000 muslimer från olika länder, bland annat Sverige och Norge, har åkt till Syrien för att hjälpa terroristerna i IS att genomföra sina blodiga erövringsplaner.

Men vad ska hända med alla vanliga hederliga muslimer som bara vill leva ett normalt liv, som inte vill delta ­ i någon jihad (heligt krig) och som inte eftersträvar något världsherravälde, alltså de muslimer som utbildar sig, ­arbetar och gör rätt för sig oavsett om de bor i Sverige eller i Irak?

99 procent av världens muslimer är inte islamister utan vanliga hederliga medborgare. Men det är dessa som drabbas när främlingsfientligheten och muslimhatet breder ut sig i takt med att jihadisterna med allt ­grymmare metoder skördar allt större framgångar.

Det är detta valrörelsen i Sverige borde handla om, inte bara om hur mycket flyktingarna kommer att kosta. Det är Fredrik Reinfeldts och Stefans Löfvéns ansvar att förklara vad som ­pågår och vad som måste göras för att stoppa hatet mot muslimer.

Den person i Sverige som de senaste dagarna gjort den största insatsen mot rasism och för oskyldiga muslimer är Laila Bagge. När en deltagare i ”Idol” i TV4 i veckan beskyllde juryn för att vara rasister reste sig Laila ­Bagge upp och skrek: ”Min pappa är palestinier. Halva min släkt är araber! Tala inte om att vi är rasister!”.

Tack Laila, du anar inte vilken stor ­politisk insats du gjorde.

Tårta i stället för bomber

Det har skrivits mycket om tårtning sedan KD:s ordförande Göran Hägglund fick en gräddbakelse intryckt ­ i ansiktet. Alla har varit upprörda, eftersom tårtningar ­inte anses höra hemma i en demokrati utan snarare är ett hot mot denna. Nåja, riktigt så farligt är det väl ­inte. Jag tycker i stället att tårtningar borde bli vanligare. Tänk om Israel och ­Hamas skulle börja kasta tårtor på varandra i stället för att avlossa raketer, släppa bomber och beskjuta varandra med automatvapen. Så mycket fredligare och godare (även smakmässigt) världen skulle bli. Dessutom skulle alla få äta sig mätta.

Kapitalistiskt initiativ, KI

Marcus Wallenberg.

Ett nytt parti? Nej, ett ­Kapitalistiskt initiativ är det brev som Marcus Wallenberg (bilden) för några år sedan skrev till regeringen, där han krävde att Sverige skulle stödja bygget av en vapenfabrik i Saudiarabien. Det skulle gynna svenska ­affärsintressen, menade MW. Jag ska inte dra alla turer i denna märkliga ­historia men allt slutade med att det inte blev ­någon svensk vapenfabrik i Saudiarabien och att den stackars försvarsministern Sten Tolgfors fick avgå.

Följ ämnen i artikeln