Även en mördares föräldrar förtjänar respekt som brottsoffer
Det känslomässiga kan vi alla förstå: en mördad kvinnas arv går till gärningsmannens föräldrar.
Men låt oss inte bortse från att även de är brottsoffer.
Inga lagstiftare förmår förutse precis alla aspekter av en lagtext. Plötsligt uppstår en situation som får följder.
Som nu; en mördares föräldrar ärver ett barnbarn som mördats av deras egen son.
Att mordoffrets familj vill se en lagändring är begripligt. För dem är det en kränkning och "äckligt motbjudande" att mördaren kan gynnas av arvet.
För ja, det är en teoretisk möjlighet. Åtminstone ska morddömde Jonas Runnemark och hans bror en dag ärva sina föräldrar.
Men lagstiftning och känslor är skilda saker, ska så vara.
Förtjänar respekt
Vi har här en farmor och farfar. De har förlorat ett älskat barnbarn. Deras son lever men är dömd till livstidsstraff, och som de ser det allvarligt psykiskt sjuk.
Som brottsoffer förtjänar de respekt.
Sven-Erik Alhem, ordförande i Brottsofferjouren talar i Kvällsposten om ”ett moraliskt problem”, så långt är jag med, men inte när han säger att mormor, morfar och syster har "drabbats extra hårt".
Så går inte att säga. Smärta och sorg kan inte jämföras, värderas eller poängsättas.
Vidare säger Alhem att ”... de flesta människor i ett sådant läge hade sagt att man självfallet inte gör anspråk på någon jordisk egendom utan de ska självfallet tillfalla de som drabbats extra hårt.”
I klartext, att farfar och farmor är giriga och har kommit lindrigare undan känslomässigt. Hur vet han det?
Är att avhumanisera honom
Ytterligare aspekter finns.
Jonas Runnemark kan inte ärva sin lilla dotter, eftersom han har dödat henne. Allt annat är orimligt.
Dödsboet som ska skiftas är dock två, den mördade hustruns och babyflickans. I det första dödsboet är hälften av tillgångarna enligt lagen Jonas Runnemarks, eftersom de var gifta.
Man kan då tänka sig en lagstiftning som omöjliggör även detta, som undantar en morddömd person från lagen om arv och testamente. Det är i så fall att avhumanisera, inte bara honom, utan hela hans familj.
Vi vet inte vilka tillgångar som eventuellt finns i den mördade babyflickans dödsbo, hur farfar och farmor vill använda dem, inte heller hur de mår. De vill inte uttala sig i media.