Rädslan har enat världen

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Två veckor av fullkomlig sämja efter terrordåden

Två veckor av fullkomlig sämja. Sällan eller aldrig har världen stått lika enad som i dag.

Men det är rädsla fört länderna samman.

I eftermiddag är det precis två veckor sedan självmordspiloter i fyra kapade plan genomförde historiens hittills värsta terroristattack. USA:s symboler skändades och en hel värld sattes i skräck.

Men det hände något mer, något som terroristerna kanske inte räknat med. För en gång skull blev världen överens. Enigheten har hållt i fjorton dagar. Det saknar sannolikt motstycke.

Reservationslöst stöd

Bilden av den palestinske ledaren Yassir Arafat på en bår medan han ger blod till de skadade i New York och Washington är djupt symbolisk. Mer samlad än så kan världen inte stå.

Men endräkten handlar inte bara om medkänsla och humanism. Den sträcker sig så långt som till krig och vedergällning.

Att stormakten USA anser sig ha rätt att slå tillbaka mot angriparna är en självklarhet. Det är det reservationslösa stödet från Ryssland, Kina, EU och FN som är ovanligt.

Ryssland: Att Ryssland skulle samarbeta med ett krigsberett USA var helt otänkbart för tio år sedan. Nu är det likafullt verklighet.

Bara några dagar efter terrordåden träffade vice utrikesminister Richard Armitage den ryske utrikesministern Igor Ivanov. Man kom överens om att dela med sig av information. Ryssland förklarade sig också stödja USA politiskt.

Rysslands välvilja är inte helt frikopplad från det misslyckade kriget i Afghanistan som avslutades med en reträtt 1989. Men generositeten har sina gränser.

Enligt uppgift erbjöd Ryssland förra året USA tillgång till baser i Tadzjikistan för planerade attacker mot bin Ladin. Det är dock inte längre aktuellt, enligt Ivanov. Amerikanska militärplan har dock landat i Uzbekistan, norr om Afghanistan där bin Ladin antas befinna sig.

Kina: Kina är normalt surt på USA. Dels på grund av det amerikanska spionplan som efter en krock med ett kinesiskt jaktplan tvingades nödlanda på Hainan i våras. Dels på grund av Natos bombningar 1999 av den kinesiska ambassaden i Belgrad.

Rädslan enade

Trots det var den kinesiske presidenten Jiang Zemin en av de första att beklaga terroristattacken och fördöma våldet. Förra veckan skickade han dessutom sin utrikesminister Tang Jiuxan till den amerikanske presidenten. I Ovala rummet kom de överens om att jobba tillsammans mot terrorismen.

Hur är ännu oklart. Vid ett planerat toppmöte mellan Bush och den kinesiska ledningen i höst ska frågan diskuteras vidare.

EU: Stats- och regeringscheferna samlades till ett extra toppmöte i fredags kväll och ställde sig helt på USA:s sida i kampen mot förövarna.

En motattack anses ”legitim” och de enskilda medlemsländerna är ”beredda att engagera sig i sådana insatser”.

Världens maktcentra står alltså för en gång skull enade. Mot terroristerna, för USA:s motangrepp. Man skulle alltså ha anledning att vara glad om det inte vore för den lilla detaljen rädsla.

Det var rädsla för nya dåd som fick världens regeringar att snabbt bli ense. Det var rädsla, och jakt på allierade, som fick president Bush att lyfta kärnvapenrelaterade sanktioner mot Indien och Pakistan. Det var rädsla som fick Förenade arabemiraten, ett av de tre länder som erkänt regeringen i Kabul, att bryta de diplomatiska förbindelserna med talibanerna.

Det återstår att se om den nya enigheten gjort världen bättre eller sämre.

Lena Mellin