Trollhättan är en söt dröm från förr i tiden
Höstlov i London och förutom alla glatt shoppande svenskar slås vi av ryssarnas massiva närvaro. Vi möter dem både i skepnad av storögda och köpsugna turister och som servitörer och hotellpersonal.
Oligarkerna möter vi aldrig i verkligheten. Deras inflytande är inget vi ser med blotta ögat men alla som går på matchen mellan Chelsea och Arsenal vet att hemmaklubben ägs av den ryske oligarken Roman Abramovich som just annonserat sina planer på att flytta den anrika Stamford Bridge-arenan.
Fansen rasar om kulturskymning och historielöshet. Ännu en klassisk bastion är under attack. Men det kommer att ske, för så fungerar världen numera.
På gatan där vi bor ligger EMI, det klassiska skivbolaget med allt från Beatles till Coldplay. Vi stannar vid skyltfönstret och tar några bilder på John, Paul, George, Ringo och oss själva. Historisk mark, en brittisk institution – och enligt rykte nästa uppköpskandidat för en annan stenrik rysk miljardär.
För det är ju så världen fungerar. Inte konstigare än att kineserna gör sig redo att ta över Saab eller att vi äter vår
frukost på Starbucks i stället för i hotellets sönderstekta infarktkällare.
Mitt resesällskap fyller 13 år och vi firar med Tintin i 3D på bästa platserna och med största popcornhinken. Ute på Leicester Square trängs hela världen i en kommersiell kakafoni som suger musten ur oss. Under våra fem dagar kastas vi mellan historia och nutid i något som jag gärna vill ska vara en introduktion till den stora världen där han ska leva och kämpa.
Lektionen handlar om – tror jag – att ingenting är för evigt. Ingenting står stilla och det är förmågan att anpassa sig till en ny kartbild som avgör hur framtiden blir.
Ryssarna som serverar vår skotska biff är så unga att de slapp undan kommunismen. Deras föräldrar trodde aldrig att den skulle försvinna, lika lite som den gamle mannen som matar ekorrar vid Albert Memorial trodde att det brittiska imperiet skulle rämna, eller att Chelsea skulle ägas av en ryss eller att Rover skulle bli ett indiskt företag.
Världen, den gamla jordgloben, är en gigantisk marknadsplats som snurrar i alla riktningar samtidigt. Världen är den stora lekplatsen för de som råkar vara rikast och arbetsplatsen för de som måste jobba.
Drömmen om hur en bilfabrik bygger en stad där människor föds, lever och dör är en söt historia. Men den är – som trettonåringen säger – från förr i tiden.