Kändissekten var inte ute efter mig
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-23
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag var mordhotad av Alexander Bard – alltså fanns jag
Det måste vara jag.
Läser i Expressen att en hemlig ”kändissekt” vill skjuta en ung manlig kvällstidningskrönikör för att han är så politiskt korrekt. I själva verket är det DN som har avslöjat Alexander Bards hemliga mejlinglista Elit. Där ägnar sig några ur Stockholms medie-elit åt att skvallra om såna som de i vanliga fall pussar på kinden. Mobbning av Martin Timell ger pluspoäng. Ungefär som i alla sociala sammanhang.
Men den där krönikören, ung och politiskt korrekt.
Han känns bekant.
Det är på det stora hela en spännande morgon.
Vänner mejlar och undrar om det är jag som är den mordhotade unga kvällstidningskrönikören.
Du får ta det med min advokat, säger jag.
Jag känner mig viktig.
Får man inte vara medlem i samma kändissekt som en medelålders man i kortbyxor är förstås det näst bästa att bli mordhotad av en medelålders man i kortbyxor.
Som i en hägring ser jag min stjärt i bekväma tv-soffor. Ser framför mig hur min mun formar orden ”inga kommentarer” när tidningarna ringer och undrar om skandalen.
Det är en fin syn.
Men allt har ett slut. Även mindre nogräknade dödshot. Senare på eftermiddagen ringer en kompis, som jag gett i uppdrag att kolla saken.
– Ledsen, det är inte dig de menar, säger han.
Jag frågar om han är säker. Han säger att han är säker.
Luften går ur mig. Besvikelsen hinner ikapp.
Mina händer som tidigare darrade av uppspelt nervositet vilar nu gråa och lugna mot tangentbordet.
Jag var mordhotad av Alexander Bard – alltså fanns jag.
Nu saknar min tillvaro mening.
Jag ser bara ett sätt att fylla tomrummet. Mina krönikor måste fortsättningsvis vigas åt lösryckt skvaller från Mediestockholms sandlåda. Jag måste. Hädanefter är det mitt kall.
Jag måste bevisa för Alexander Bard att jag duger.
Denna vecka: Envisa rykten hävdar att kändissekten Elit under rubriken ”Den Slutgiltiga Lösningen” förbereder en nylansering av fascistmodet, med shorts och lustig mustasch som främsta kännetecken. Men det är, som sagt, bara rykten.
Nästa vecka: Alexander Bard sitter naken på hallgolvet och äter en ostsmörgås.
Häng med då.