Encrochat kanske inte är en guldgruva
Encrochat har beskrivits som en guldgruva i brottsbekämpningen.
En dom i dag rörande ett planerat mord är det senaste exemplet på att juridiken kan få en dämpande effekt på glädjeyran.
Södertörns tingsrätt har meddelat dom om ett mord som var planerat att begås förr sommaren.
Två män döms till sju respektive fem år och sex månaders fängelse för förberedelse till mord, medan de två som enligt åklagaren anstiftade brottet friades.
Bakgrunden till att två män i en kriminell organisation skulle röjas ur vägen tros vara en tortyrliknande avrättning i Spanien för några år sedan.
Nu skulle hämnd utkrävas och ett gyllene tillfälle ansågs vara ett barnkalas i en park i en av Stockholms förorter i augusti.
Men polisen hade koll på planen och de två män som skulle utföra morden greps då de var på väg till festen. Ytterligare tre personer som misstänktes vara inblandade i planeringen greps på andra platser.
Att polisen kunde följa förberedelserna och ingripa i tid beror på den franska polisens hackande av meddelartjänsten encrochats servar för ett drygt år sedan.
Gärningsmännen babblade glatt om hur de kartlade en fiende och om inköp av automatvapen och skyddsvästar.
Man behövde inte vara Sherlock Holmes för att fatta att de planerade ett mord.
Såtillvida har encrochat lett till ännu en framgång i brottsbekämpningen. Attacken hade ju sannolikt genomförts om det inte vore för avlyssningen.
Men dagens dom är en viktig påminnelse om någonting som har gått förlorat i en upphetsad debatt där polischefer uttalar sig segervisst, ministrar tar åt sig äran och oppositionen väsnar om lagändringar för att svensk polis ska få samma möjligheter som den franska.
Nämligen att encrochat inte är en garanti. Förekomsten av dessa chattmeddelanden är inte nödvändigtvis tillräckligt starka bevis.
Tingsrätten konstaterar visserligen att det är de åtalade som har använt tjänsten, men det de har pratat om bevisade inga mordplaner. Därför frias två av dem.
Det är med denna form av bevisning som med exempelvis fingeravtryck eller dna. I vissa fall är materialet bindande, i andra sammanhang är det värdelöst.
Utbredd är övertron på vad som går att åstadkomma med bevis av detta slag. Jag har ännu inte lyckats förtränga de febriga rubrikerna över nyheten att Johanna Möllers fingeravtryck hittats i föräldrarnas sommarhus.
Sanningen var att det inte är ovanligt att vuxna barn besöker sina föräldrar och just detta "bevis" var värdelöst".
Det stora problemet med encrochat är dock av ett annat slag än att innehållet i chattarna inte alltid bevisar någonting brottsligt.
Jag skulle inte bli alldeles förvånad om vi kommer att få se en del friande domar i de fall där bevisningen nästan uteslutande består av material från meddelartjänsten.
I Svea hovrätt för ett par veckor sedan föll en dom som pekar åt det hållet. En man som fälldes i tingsrätten för grovt vapenbrott friades.
En av anledningarna till utgången var att det har varit mycket hysch-hysch och oklarheter runt hur svensk polis har fått tillgång till chattarna.
Vilket i sin tur dels gjorde det svårt för den åtalade att försvara sig mot åklagarens påståenden om brott, dels påverkade domstolens möjlighet att bedöma värdet av bevisningen.
Visst, en dom är ett något magert underlag för att höja ett varningens finger.
Men uteslut inte att det förr eller senare kommer en baksmälla efter encrochat-festen.