Lagstifta inte bort rätten att röka och kröka
I Europa finns inte två etniska grupper, grannar med varandra, som är mera olika varandra än danskar och svenskar.
Se här!
I Sverige uppmanar expertis på lungcancer riksdagen att ”tobaksrökning gradvis fasas ut för att helt förbjudas från år 2025. Därefter skall det inte längre vara tillåtet att införa, distribuera och försälja cigaretter och annan tobak avsedd för rökning.”
Det är grundsanning, att sedan den moderna statens födelse vill politiker och sociala reformatörer ha kontroll över alkohol, tobak och rekreationsdroger samt över prostitution, vadslagning och spel.
Nu alltså: Fimpa for ever? Vad händer? Får vi se Camel-kurirer korsa gränserna och Marlboro-langare bakom skolornas toaletter?
I Danmark är det andra takter. Köpenhamns kommun lägger fram förslag om laglig försäljning av hasch i huvudstaden. Försäljningen ska ske från 25–40 försäljningsställen.
Vad händer? Blir gangstersyndikatens haschkurirer fler eller färre? Köpenhamns socialborgmästare Mikkel Warming säger: ”En legalisering leder till minskad kriminalitet och mindre pengar till de kriminella gäng som lever gott på haschförsäljningen.”
Tur att vi sursvenskar då kan minnas Ernst-Hugo Järegårds stridsrop i en skandinavisk läkarserie på tv: ”Danskjävlar!”
Men tänk om danskjäveln har rätt!
Tänk vidare om danska regeringen gör rätt, när den vill chocksänka priset på öl. Danskarna gör nämligen som tiotusentals svenskar. De tar bilen till tyska Puttgarden och bunkrar bärs. ”Vi ska vända strömmen och få danskar att handla i danska butiker. Det skapar 1 450 jobb i landet.” Storbritannien sänkte i onsdags priset på öl – men inte för att skapa jobb utan för att lindra smärtan över en åtstramningsbudget. Regeringsorder: Dränk sorgerna!
Tänk om hantering av öl och vin, cigaretter och narkotika är en praktisk fråga, inte, som i Sverige, en halleluja-fråga. Men låt oss fånga upp en halleluja-aspekt: Utan dansk skytteltrafik till Puttgarden skulle utsläppen av koldioxid minska med 70 000 ton per år.
Det finns produkter med magnetism. Dessa drar oss över både nationella gränser och lagliga gränser. Mitt råd: gör som danskarna. Var praktisk.
Jag vill nämna att mitt eget behov av rogivande gifter är begränsat.
Jag slutade att röka 1971. Jag var uppe i tre askar om dagen, det rörde sig om Gauloises som är ren tjära. Att fimpa för gott var enklare än att om morgonen stänga av väckarklockan.
Jag har nästan aldrig rökt hasch; sista gången var hemma hos tidningen Sterns Afrikakorrespondent i Nairobi 1976. Jag var som Bill Clinton; I didn’t inhale, ty jag bara hostade.
När jag var 46 år gammal bestämde jag mig för att i min karriär inte ta chefsvägen. Jag ville förbli reporter: ”I så fall, grabben”, sa jag mig, gäller det att vara på hugget en 40 år till, annars blir du omsprungen. Det är bäst att du helt lägger av med vin och sprit.” Det gjorde jag. En baggis. Jag överlevde. Hjärnan växte så det knakade. Jag var vit som ett lakan i 22 år. Sedan flyttade jag till Frankrike och säger som Plura i ett tv-program: ”Ät en god middag med vin. Ta en kaffe och konjak efteråt och rök en cigarr. Det mår man bra av.” Jag modifierar: jag skippar kaffet för att sova bättre, struntar i cigarren och tar hellre en Calvados än en konjak.
Om tobak säger jag till gäster i mitt hus: ”Ni får inte röka på terrassen. Rök här vid middagsbordet. Askkoppar står framme.” Det är vanlig väluppfostrad gästfrihet.
Om hasch och marijuana ska jag vara ännu klarare. Det räcker inte med att avdramatisera haschbruket. Det ska avkriminaliseras.
Miljoner människor har de senaste 60 åren prövat hasch. De flesta politiker som får frågan säger att de prövat (de uttrycker det ”experimenterat” som deltog de i ett vetenskapligt arbete).
I Holland, som på många områden ligger i framkant (radikalt i abortfrågor, prostitution, dödshjälp), har det i en generation lagligt funnits coffeeshops. På dessa säljs och röks hasch. Ordningsreglerna är: ingen försäljning större än fem gram, ingen ”hård” narkotika, ingen hasch till dem under 18 år, inga coffeeshops närmre än 250 meter från en skola och inga bråk.
I Amsterdam finns de i hundratal och de finns i 105 av landets 443 kommuner. Låt oss slå fast: Nederländerna har inte gått under. Amsterdam är fredligare än Stockholm. Om utbrett haschbruk är farligt finns det inte att upptäcka i detta industriella kraftcentrum.
Danmark igen. Det ”självständiga” Christiania kom till i sjuttiotalets begynnelse med öppet haschbruk. Köpenhamnarna har överlevt. Christiania 45 år senare är borgerligt bohemiskt som Södermalm.
Vancouver i Kanada har i praktiken skaffat sig Amsterdam-lagar. I Kanada odlas så mycket hasch, att landet är större exportör till USA än Mexiko är. Tre amerikanska delstater, Oregon, Colorado och Washington, har legaliserat haschbruk. Uruguay i Sydamerika avser att göra det.
Lagstiftning mot människors synder – och storsatsningar som Amerikas ”war on narcotics” – motverkar sina syften. De skapar gangstervälden och failed states, som Guinea-Bissau, där landet kapats som omlastningsstation mellan Sydamerika och Europa.
Röka, kröka, knarka är inte moral- eller lagfrågor. Det är livsnjutarfrågar. Det är elementärt, att fria människor får välja sin livsstil.
Det räcker inte med att avdramatisera haschbruket. Det ska avkriminaliseras
Jag läser just nu
n … William Boyds ”Waiting for sunrise”, en charmerande skildring från Wien 1913 via krigszoner till London 1915. ‧Laddad med intriger och ett myller av sidohandlingar, psyko‧terapi och spioneri, överklassvanor, moral, omoral och – naturligtvis – god dialog med spänst och humor. ‧Bara britter kan skriva dessa tidstypiska, ‧kvasihistoriska, ‧skildringar.
Spökskrivare
n … är en etablerad syssla. Det hade inte blivit en bok om ‧Zlatan utan David Lagercrantz penna. Och politiker bara håller sina tal. De skrivs av någon annan. Daniel Suhonen, en av socialdemokratins insiders, avslöjar att den person som skrev sju minuter åt Stefan Löfven fick 70 000 kronor. Tiotusen per minut. Partikassören ska vara glad för att Löfven höll sig kort. Jag är beredd att ställa upp några hundringar billigare.
Smycken har betydelse
n … det vet alla vilka som barn längtade efter ‧Fantomens dödskallering. En Davidsstjärna kring halsen ‧säger något om ‧personen som bär den, liksom en ‧berlock med ett hästhuvud – för att inte tala om Tors hammare i halskedjan. Krucifix och hakkors har betydelse. Från avstånd följde jag grävarkalabaliken i Göteborg och har bara frågan: Vad betyder det för brutalfeministen Maria Sveland att hon både i halsband och örhängen bär pistoler?