Vad händer om det blir ännu kallare?
Plötsligt har termometern blivit vår viktigaste pryl. Klockan är åtta på morgonen och den visar –14 i Göteborg.
Ännu kallare än dagen innan.
Drar på långkalsongerna för tolfte dan i sträck. Raggsockar, kängor, dubbla tröjor, tjockrock. Livet i kylan liknar livet i lumpen.
Det tar tio minuter att få bilen körduglig. Motorn kvider, is på bägge sidorna av vindrutan. Rullar ut från stan i riktning mot stugan. Åtta mil norrut. Temperaturen sjunker ytterligare. Mina knarrande fotsteg ekar mellan fiskarstugorna på väg till färjan.
Båten kämpar genom tjocknande is. Hela fjorden är täckt. En smal ränna visar vägen. Hamnen är genomfrusen. Vår badbåt ligger orubbligt fast i isen. Uppe i huset inser jag att avloppsledningen är igenproppad. Inget att göra.
Det enda som påminner om sommarens paradis är solskenet. Allt annat är förändrat. Kioskens glasskarta är oläslig av frost. Badviken är förfrusen. Fotbollsplanens gräs är vitt av köld.
På färjeturen tillbaka har vi sällskap av en isbrytare. Dieseln dunkar på högvarv. Havet knakar. Det är en kraftmätning. Vi vinner, nätt och jämnt.
I bilradion pratar nyheterna om den arktiska kylan som håller oss i ett järngrepp. Folk dör i hela Europa. Snö i Mississippi. Frost i Florida. Iskallt i Indien. Stängda vägar, stillastående flygplatser, förlamade samhällen. Kölden har fått ett ironiskt namn. Daisy betyder tusensköna.
Telefonen ringer. Min fru säger att elementen har lagt av. Det är bara fjorton grader i lägenheten. Kan jag skaffa ved?
Jag tänker ett steg längre och stannar vid stormarknaden för att köpa några oljeradiatorer. För säkerhets skull. Killen vid disken suckar när jag frågar om värmeelement. Dom är slut. Folk har hamstrat. Veden är också slut. Folk har hamstrat.
Kör till nästa stormarknad. Samma sak. Folk har hamstrat. På den tredje stormarknaden hittar jag fyra element. Köper allihop. Hamstrar. För säkerhets skull.
Knuffar kundvagnen genom snön och känner mig som pappan i undergångsromanen ”Vägen”. Drabbas plötsligt av en oro. Är detta normalt? Är det framtiden? Vad händer om det blir ännu kallare? Är det den globala nedfrysningen? En försmak av apokalypsen?
På den sjätte bensinmacken hittar jag ved. Hamstrar. Återvänder hem.
Under bråkdelen av en sekund känns det som att jag kliver in i grottan med en stenyxa i handen och ett villebråd över axeln.