Partiets framtid kan avgöras på kongressen
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-01-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Åsa Domeij slog igenom som äppelkindad 26-åring. Med frejdig saklighet besegrade hon sina medelålders motståndare som kippade efter andan.
Håller konceptet 14 år senare? Ingen vet.
I sju månader har miljöpartiet legat på eller under den avgörande 4-procentsnivån. Senaste Sifo-siffran är 3,2 procent, 45 000 röster från riksdagen.
Mot den bakgrunden är det föga förvånande att språkrören tackar för sig. Mer förvånande är att de föreslår att systemet med ett manligt och ett kvinnligt språkrör överges till förmån för en partiledare.
Gillar inte att stå i rampljuset
För det första har det gett miljöpartiet en särprägel, deras ideologi har konkretiserats ända upp i ledningen. För det andra har förslag i den riktningen hittills röstats ner på miljöpartiets kongresser. Risken finns att det händer i år igen.
Åsa Domeij slog igenom med dunder och brak sedan Birger Schlaug tackat nej till en miljödebatt i tv under valrörelsen 1988. Publiken, och motståndaren Bengt Westerberg (fp), tappade hakan.
Resten är historia. Miljöpartiet slog hål på det cementerade fempartisystemet och dansade in i riksdagen till dånande trummor.
Men förmår Åsa Domeij reprisera framgångarna? Hon fyller 40 år i april, den ungdomliga fräschören har av naturliga skäl falnat. Under senare år har hon dessutom jobbat heltid med politik och tagit plats i statliga Sveaskogs styrelse. Uppdrag av den kalibern brukar tyvärr skrapa bort all eventuell frejdighet.
Läget är dessutom helt annorlunda i dag. Miljöfrågorna har adopterats av flera, politiskt arbete har vridits från idealism och visioner mot pr-verksamhet och varumärkesbyggande. Den partiledare som inte vill agera skådis med jämna mellanrum funkar inte.
Men Åsa Domeij gillar inte att stå i rampljuset. Hon är en sådan politiker som väljarna påstår sig uppskatta men sällan röstar på. Den som med förnuft försöker argumentera i sakfrågor.
Måste bli vassare
Men vad är alternativet? Det naturliga vore att skärpa profilen. Ledande företrädare för ett parti kan visserligen påverka valresultaten marginellt. Men i grund och botten handlar det om politiken, vad vill och kan miljöpartiet?
I likhet med alla andra socialdemokratiska partners har miljöpartiet förlorat på att samarbeta med regeringen. Deras profil har suddats ut. De har fått stå till svars för misslyckandena, inte hyllats för vad de förmått pressa ut ur samarbetet.
Det miljöpartiet behöver är alltså att bli vassare. Internt kallar de sig för nytänkare, ifrågasättare och ansvarstagare. Men märks det utanför riksdags- och partikansli? Inte mycket.
Med Åsa Domeij konkurrerar bland andra Kalix kommunalråd Peter Eriksson, tidigare färgstark riksdagsledamot och Lars Ångström, tidigare Svenska Freds och nu riksdagsledamot. Andra som nämns är Gustaf Fridolin, Grön ungdoms 18-åriga språkrör, och Maria Wetterstrand, 28, som efterträdde Birger Schlaug i riksdagen.
Vad miljöpartiet beslutar på kongressen i maj kan avgöra deras framtid som riksdagsparti. Nu är det nämligen allvar.