Lottas mördare är inte typisk - men den vi behöver
Hon hette Lotta. Jag tänker nu: det blir kanske Lotta. I går samlades människor på Sergels torg i Stockholm för att de inte står ut med att 41-åriga Lotta är död, ihjälslagen av en man som krossade hennes huvud.
En vrede sjuder, artiklar sprids, förtvivlan når min egen mejlbox. Nu får det vara nog med kvinnomorden!
Mitt hopp står till en sådan folklig vrede mot att kvinnor dödas av en man de haft en relation med.
Ingenting annat har hjälpt, trots högtidstal om krafttag och en dryg miljard kronor satsade på 41 insatser styrda från 15 myndigheter. Systemfelen är kvar, misstagen fortsätter.
Jag har väntat på att en enskild kvinnas död för så många, blir så upprivande, så oacceptabel att den kräver handling, skapar ett tryck underifrån med krav på förbättringar. Precis som mordet på Fadime Sahindal blev en väckarklocka, ett ovedersägligt bevis för att hedersrelaterat våld existerar i Sverige - vad än makthavarna sa.
Och jag har alltid tänkt att det kommer att hända. Jag har flera gånger hoppats på det, tänkt att nu kanske?
Det blev inte Annica Dahlqvist som ströps i sin säng för drygt ett år sedan, trots att polisen sett hennes skador, trots att mannen gick i kriminalvårdens program för våldsamma män.
Det blev inte Susanne Hasselsjö. Hon fick avslag på sin ansökan om kontaktförbud två veckor innan mannen sköt henne i ryggen.
Jag trodde att det kanske kunde bli Susanne Ahl, som själv trodde hon skulle dö och försökte gömma sig. Tolv misstag och fel i vården och rättsväsendet gjorde att exmannen kunde skjuta henne under en obevakad permission.
Det kan bli Lotta. Och jag tror att det ramaskri som utbrutit har att göra med vem som dödade henne.
Så helt typisk är han inte. Mannen som dödade Lotta är extrem, kvinnomördare uppblåst till övertydliga proportioner. Han är våldsam, farlig, har flera diagnoser, elva personlighetsstörningar, har plågat många kvinnor. Han är till och med visuellt skrämmande med uppumpade muskler och tatueringar upp till öronen.
Han är tydlig. Han syns. Han är den gärningsman vi behöver.
Frågan kräver en symbol, vilket i sammanhanget är ett fruktansvärt ord, för ingenting är meningsfullt med Lottas död. Men samhällsproblemet har i dessa dagar fått ett namn. Hon hette Lotta.
Läs också:
Nya siffran: 251 dödade kvinnor
Läs vår prisbelönta granskning av kvinnovåldet.