Svenska kvinnor har gått på myten om sig själva
Eftersom jag fortfarande är triggad av Nora Adin Fares DN-artikel, som jag tog upp i min förra text, hade jag tänkte skriva en krönika med rubriken: En välförtjänt attack på den svenska kvinnan!
Den skulle ha börjat så här:
”Om glåmig var en etnicitet och ett kön hade det varit den svenska kvinnan. Och om ni nu har järnbrist hela bunten – hade ni dött av att ta en kapsyl blutsaft någon gång då och då?”
Men jag tyckte det blev lite hårt.
Kände att jag skrev i affekt och att det i slutändan mest skulle slå tillbaka på mig själv.
Jag ser mig ju inte som en kvinnohatare även om min flickvän påstår att jag är det. En gång sa hon att hon undrade vad kvinnor gjort mot mig i mitt liv för att jag skulle bli som jag blev. Jag tänkte efter ordentligt och kom fram till att jag nästan uteslutande blivit väl behandlad av kvinnorna i mitt liv. Så om jag är kvinnohatare så säger det nog mest om mig.
Eller så har ni gaslightat mig så till den milda grad att bara mitt undermedvetna vet hur det egentligen ligger till.
Hur som helst så kommer här inte en attack – men några uppstolpade punkter av gnäll.
Har inte den svenska kvinnan himla tråkiga hobbys? Svenska kvinnor är väl de enda som helt oironiskt listar ”fika med vänner” som ett fritidsintresse.
Resten av det ni håller på med är inte heller något vidare. Skriva kulturartiklar, gå på inte särskilt långa eller utmanande promenader, ofta i tråkiga stadsmiljöer, eller slöläsa franska på folkuniversitetet.
Jag vet att vissa av er påstår att ni är DJ:s.
Men. Ni är inte DJ:s.
En spelning på någon trött aw-bar ert ex jobbar på gör inte er till DJ:s. Och jag tror inte ens att ni egentligen älskar musik.
Så är det faktiskt med alla er intressen. Ni verkar egentligen inte bry er om dem. För ni blir aldrig särskilt bra på dem och ni överger dem ganska snabbt för något nytt tråkigt, som vin.
Har ni sett vilka fantastiska frisyrer kvinnorna på kontinenten och ute i världen har!? Vilka kreationer! Otroliga linjer, fantastiska fall och en sådan glädje! Ni är mer lite torrshampoo och sen satt upp det i en slarvig hästsvans. Ingen fel med det men… Jag vet inte. Lite fantasilöst va?
Inte heller jätteimponerad av er engelska. Hur kan så många av er ha jobbat på pub i Brighton utan att ha lärt er uttala th-ljudet korrekt?
Sen är jag rädd att ni gått på myten om er själva som världens vackraste och sexigaste kvinnor. Jag skulle vilja påstå att ni ser helt okej ut. Inga danskor direkt men ändå.
Detta är känsligt men är ni inte också ganska rejält sexuellt lata? Förspel är det inte tal om.
Samma effektiva men till sist uttjatade position. Sen är ni ju också erkänt dåliga på oralsex, sett ur ett internationellt perspektiv. Fråga vilken italienare som helst.
Sist men inte minst så är det det här med er smak när det kommer till män. Visst kan man väl ha lite förståelse för att ni väljer en fuck boy, läs: italienare, före en nice guy. Det låter osexigt med en nice guy och en som själv utger sig för att vara en sådan känns lite creepy. Men att ni alltid väljer en fuck boy!
Till och med när vi i programmet FBOY Island förbjöd er att välja en fuck boy. Vi sa att i just detta program, bara i detta program, i alla andra situationer har vi gett upp, men här får ni inte ta en fuck boy för det är emot reglerna och då får ni inga prispengar. För att underlätta för er berättade vi till och med på slutet vilka som var fuck boys så att det inte skulle ske något misstag.
Vad gjorde ni? Tog en fuck-boy.
Nu slut på gnäll, för i övrigt är ni toppen.
Förutom kanske det där med er hållning. Eh, är ni nöjda med den?