Någon jävla måtta får det väl ändå vara
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Nyår är svårt, jag är faktiskt jättedeprimerad över att jag inte hittat någon snygg klänning, sa den docksöta tjugonåntingåringen och såg bekymrad ut där hon stod iförd sin fyratusenkronorsjacka.
Hela hennes väsen signalerade att det här orsakat henne mycket bekymmer och vånda. Jag tänkte först att alla lever i sin egen verklighet och påverkas av sin omgivning och det är inget mer med det.
Fast när jag lämnade flickan och vandrade genom gallerian med alla affärer, blinkande lampor och sura människor som stressade runt kunde jag ändå inte låta bli att undra vad Ghalia hade tyckt.
Hon är en 21-årig mamma som bor i ett flyktingläger i Darfur efter att hennes by blev anfallen och maken mördades, själv lyckades hon fly med sin minsta i famnen. Nu bor hon i en koja av plastskynken och pinnar och försörjer sig på att göra tegel i hettan, tre dagars arbete ger sju kronor i lön. Säkert hade Ghalia förstått hur otroligt jobbigt det är att inte vara rätt klädd på nyårsafton.
Och Betty Jackson, den 26-åriga fembarnsmamma som jag träffade på ett BB i södra Sudan och som var överlycklig över sin nyfödda son, trots att hon hade svårt att skaffa mat åt de ungar hon redan hade, skulle säkert ha stor förståelse för att vi i Sverige bränner 250 miljoner kronor på fyrverkerier, bara för att det är kul.
Förmodligen hade hon också kunnat fatta hur hemskt det är att gå upp flera kilo så att kläderna sitter illa. Inte.
Jag vet, världen är inte rättvis och vi anpassar oss alla efter de omständigheter vi lever under och det är meningslöst att prata om svältande barn när ungarna inte vill äta upp på tallriken.
Men någon jävla måtta får det väl ändå vara.
Världens befolkning svälter, har inget vatten och dör av sjukdomar som är enkla att bota.
Hur kommer det sig då att vi i Sverige, som lever i ett överflöd som merparten av världens befolkning bara kan drömma om, ändå mår så dåligt att vi måste äta mediciner för att stå ut? Vad är det som är fel? Vad håller vi på med?
I morgon är det nyårsafton, mitt löfte blir att sluta plåga min omgivning med patetiska i-landsproblem och i stället vara oerhört tacksam över att jag haft turen att födas i ett rikt, demokratiskt land. Förhoppningsvis är det fler som lovar detsamma.