Vem är världens mest impopuläre politiker?
Heimerson i världen
När ni läser det här sitter jag – förhoppningsvis på fönsterplats – ombord STU Leave Flight, destination Afghanistan med mellanlandning i Trabzon vid Svarta havet i Turkiet.
Ni vet hur vår tids flygresor är. All glamour borta. Maten kass. Trångt som fan. Men med härligt många ensamma timmar, då man hinner fundera över mycket som varken har med flyg eller Afghanistan att göra.
Sålunda tänker jag: Vem är vår tids mest impopuläre politiker? Med lägst förtroende? Utbuad! (Håkan Juholt ställer upp utom totalisatorn.)
Enkelt. Ingen slår Irans Ahmadinejad, Nordkoreas Kim Jong-Il eller Venezuelas Chávez. Men dessa ställer upp i avgrundsklassen, platsar inte för ett seriöst resonemang.
Så, på allvar, vilka är de mest hopplösa? Genast har ni namnen Papandreou och Berlusconi på tungan. Men inte heller de platsar. De är ju redan väck.
Både Grekland och Italien utsattes i förra veckan för en statskupp light. I Atén och Rom behövde inte – som i Santiago de Chile 1973 eller i Warszawa 1981 – stridsvagnar rulla in för att sätta den politiska makten i händerna på vad som kallas teknokrater.
Den politiska klassen accepterade att idiotförklaras som inkompetent. Marknadens underförstådda budskap löd: Ni duger i medvind och solsken. Men när det drar ihop sig sätts ni under en strongman. Vem skulle i ett Sverige som sutte på pottan vara vår strongman? Skulle Lars Danielsson kallas hem från konsulatet i Hongkong?
Både Papademos i Atén och Monti i Rom ges makten utan att ha gjort sig besvär att ställa upp i ett val. Ingen enda människa har röstat på dem. Papademos och Monti är krishanterare. De förmodas skilja på plus och minus och svara för åtstramningspolitik. (En historisk not: det var just en brutal åtstramning i Tyskland 1930–32 som bäddade för Hitlers Machtübernahme.)
Av de nya kvastarna var den ene vice vd i Europeiska centralbanken, den andre kommissionär i Bryssel. Det är punkter i ett cv som under normala omständigheter huvudpersonen helst gömmer.
Är i stället vår tids mest impopulära politiker, med lågt förtroende och störst risk att röstas bort, Amerikas president Obama och Frankrikes Sarkozy?
För Obama är svaret: Knappast. Han kom visserligen till makten i samma ögonblick som den ekonomiska krisen slog till. Obama skapade den inte. Men som president äger han den nu. Trots att han har uppfyllt många av sina löften är han massivt impopulär.
I november nästa år möter han i val sin republikanske rival, sannolikt Mitt Romney. Opinionsmätningar ger dem ungefär lika stor chans. Men på frågan om Obama sköter jobbet bra svarar 57 procent ”nej, han sköter det dåligt”.
Än värre ligger det till för Sarkozy. Den 22 april äger första omgången i det franska presidentvalet rum. Socialisten Hollande har klar ledning med 32,5 procent före Sarkozy med 25,5 och antiinvandraren Marine Le Pen med 19.
Sarkozy klarar sig vidare till valets andra omgång den 6 maj som står mellan de två toppkandidaterna. Då ser det ut att gå illa: Hollande vinner med 57 procent mot Sarkozys 43.
Trots siffrorna är mina spådomar dessa:
Med något förbättrad amerikansk ekonomi – den vänder just nu – och en god valrörelse blir Obama återvald.
Sarkozy är en street fighter, som i den franska valrörelsen tonar fram som handlingskraftig och också blir återvald.
I åtminstone två länder slipper vi ickevalda teknokrater.