Moder Svea har blivit en självisk lattemorsa

Jag var 19 och sommarjobbade på Arla. Han arbetade på Jula i Skara. Vi var nykära och hade bott ihop en månad när ­läkarens dom kom:

Cancer.

Två människor med de ekonomiska förutsättningarna hade varit körda i många länder i världen. Men inte hos moder Svea. Sex månader av att följa med honom på behandlingar, bo tillsammans på sjukhus och akuta ambulansturer senare bestämde jag mig:

Jag ska aldrig klaga på svensk skatt.

Ganska länge har jag betalat sexsiffrigt årligen till dig, moder Svea. Det gör mig ingenting. Ta 40 procent skatt. 25 procent moms. Två tusen­lappar för tv-licens. Det gör inget. Vi har ju ett avtal. Jag pröjsar, du skyddar mig.

När jag är sjuk får jag vård. När jag behöver medicin har apoteket en farmaceut. När jag föder barn finns en barnmorska i rummet. När jag släpper i väg det barnet till förskola och skola möts det av utbildade lärare. Och när jag blir gammal tar du hand om mig. Precis som att någon med kompetens byter mitt barns våta blöja ser du till att någon med kompetens en dag byter min.

Det här var vår deal, moder Svea. Vi hade ett avtal. Jag trodde på dig, på oss. Vår dröm om Sverige.

Var jag naiv?

I en vecka har vi granskat vinster i välfärden. Barn som får knäckebröd och vatten, när ägarna får elva miljoner. Åldringar som ­ligger sju timmar i sin egen avföring, när ansvariga på Attendo lägger 400 miljoner i skattkistan. Sex­hundra mejl på sex dagar. Majoriteten från människor vars hjärtan blöder.

Vi hade ett avtal, och jag är så besviken på dig.

Det gäller inte all privatisering. Många fantastiska eldsjälar gör Sverige bättre där staten inte räcker till.

Men när en 19-årig expedit på apoteket vill truga på mig smink, eller när knappt var tredje förskolepersonal har utbildning, när gymnasier minskar på skolmat och lärare men plockar ut överskott på 6 300 kronor per elev och när larmknappar på ålderdomshem inte fungerar?

Då bryter du vår deal.

Då slutar du vara moder Svea och blir en självupp­tagen lattemorsa (eller lattefarsa).

Du kan bättre. Jag vet det.

Beviset lever i dag på Tjörn. Kärleken överlevde inte men han gjorde det.

Han är frisk, är sambo och har barn. Och tack vare hur du tog hand om honom kommer jag att ge dig pengar hela mitt liv.

Men moder Svea, du behöver ta dig en­ ­rejäl funderare på vad du ger till­baka.

Följ ämnen i artikeln