Kränkta västgötar kräver språkrespekt

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Läs Ronnie Sandahls krönika

Jag vet inte om ni följde debatten om miljonsvenskan.

Det var i förra veckan. Proppmätta svenska tanter med högskolepoäng mot nyrika förortssnubbar med blattepoäng.

Det gamla vanliga.

Morgontidningsprosa. Långa debattartiklar som ingen läste. Stora ord. Indignation nog att fylla ett helt elevråd.

Debattens kärna var att medieblattarna skapat miljonsvenskan – att språket därmed inte finns – för att gynna sina egna karriärer.

Medieblattarna slog tillbaka och försvarade sig.

Kränkta som de var.

Jag känner mig också kränkt och kissnödig.

Tas inte på allvar på grund av mitt ursprung, marginaliseras för mitt sätt att prata.

Jag är inte ensam.

Vi västgötar är trötta på att inte vara en naturlig del av det svenska samhället. Vi har fått nog. Plakat ska målas. Slagord formuleras och skrikas. Krav ställas.

Västgötar ska inte behöva lära sig svenska. Svenskarna ska tvingas lära sig västgötska.

Om ”guzz” ska in i svenska akademiens ordlista är vårt krav att även ”tösabete” ska in. Allt annat vore diskriminerande. Rentav kränkande.

Ett annat ord är ”schöen” (svärord i gränslandet mellan ”fan” och ”tusan”). Eller varför inte ”börna”? Som ju är ett annat ord för att man kör ett fordon så att gruset sprutar.

”Hälta-hälta” är ett annat ord att plugga in i mångfaldens namn; hälften mos, hälften pommes frites.

Säg efter mig:

Hälta-hälta.

Skrik för mig:

H-ä-l-t-a-h-ä-l-t-a.

Rörelsen bubblar under ytan.

Enligt obekräftade uppgifter väntas snart det nya magasinet Zingo landa i tidningsställen.

Namnet är en förbehållningslös hyllning till drycken som de västgötska pizzeriorna skeppar ut tillsammans med pizzasalladen.

Tidningen ska göra upp med svenskarnas fördomar om västgötar.

Buffliga bönder. Raggarballe med svängdörr. Hemkört. Dunka plåt. Ni vet, allt det där.

Jag vet inte riktigt vad man kan vänta sig.

Stora journalistpriset, säger de som påstår sig veta.

Jag är mer skeptisk.

Västgötar är fortfarande en alldeles för osynlig grupp. Tillhör sällan eller aldrig etablissemanget.

Bert Karlsson är ett undantag.

Och själv är man naturligtvis här på västgötekvoten.

Kränkt som man är.

Ronnie Sandahl