Stor politik ryms i de små detaljerna

En dörr som ännu inte existerar, det har kommit att bli en av sommarens stora kontroverser.

Dörren finns bara som ett pennstreck på en amerikansk byggentreprenörs ritning. Men det räcker uppenbarligen för en politisk storm. Eller för ett resonemang om detaljens betydelse.

Politik är berättelser. Att berätta är alltid en fråga om relationen mellan detaljen och helheten.

Min fru är en sann berättare. När hon återger barndomens tågluff genom Östeuropa, då är det sina trubbiga blyertspennor hon berättar om. Hur det kommunistiska Rumänien helt saknade pennvässare.

Hon behöver egentligen inte säga mer än så. Man ser det framför sig ändå: tomma dammiga pennvässarlösa butiker, ödsliga gator, gråväder, tystnad, kommunism. För att inte tala om den ovässade blyertspennans nästan övertydliga symbolik: bristen på yttrandefrihet.

Det är så en detalj kan fungera, den ger fantasin vingar, den ger sken av en helhet.

Dörren som ännu inte finns är en sådan.

En amerikansk byggentreprenör fick häromveckan sin byggplan godkänd av staden New York. Trettiotre våningar med lyxlägenheter på Manhattans västra sida. Magnifik utsikt över Hudson River.

För att få tillstånd att bygga lite högre och lite bredare ska även några billigare lägenheter rymmas i samma hus. Tänkta för familjer med lägre inkomst. Ingen utsikt över Hudson River, men ändå. På det stora hela behjärtansvärt.

Om det inte vore för den lilla detaljen med dörrarna.

I ritningarna finns nämligen en dörr in från den vackra vattensidan. Den går till de rikas boenden. För att komma till de billiga lägenheterna finns en annan dörr. Den ligger i en gränd.

När sedan en kvicktänkt rubriksättare döpte det till en ”poor door” blev bygget en politisk kris.

Världen är orättvis! upptäckte folk. Rika skor sig på fattiga!

Det var en symbolik så tydlig att inte ens de mest trångsynta av amerikaner kunde blunda längre. En dörr för den som har. En dörr för den som inte har. Hur de leder till olika liv, olika möjligheter.

Genom detaljen blev helheten synlig. Fördelningspolitik. Sjukförsäkringar. Bostäder. Segregation. Under de senaste två veckorna har debatterna avlöst varandra i amerikanska medier.

Och med sex veckor kvar till riksdagsvalet kan ni lita på att alla svenska politiker söker den detaljen.

Den där öppna dörren som är helt rätt att sparka in.

Existerande eller icke.

Politiska berättelser

Astrid Lindgrens ”Pomperipossa i Monismanien” från 1976 är väl det tydligaste exemplet ­ på sprängstarka politiska berättelser. När författaren upptäckte att hon betalade 102 procent skatt skrev hon en satirisk saga som drev med sossarnas finanspolitik. Partiet förlorade makten samma år. I senaste valet var det - tidstypiskt nog - ett blogg­inlägg om en utförsäkrad ­mamma som ett tag såg ut att sänka regeringen Reinfeldt. Vad blir det i år?

Politisk komik

Valaffischer är inte enkelt. Och ibland blir kombinationen ord och bild fel. Folkpartiets nya bild av Jan Björklund med ­texten ”Feminism utan ­socialism” har alla chanser att bli en modern klassiker. ­Kombinationen bild och text blir liksom oslagbar: ­Feminism utan socialism är ­alltså en sådan ­feminism där ­vita medelålders heterosexuella män från ­Skövde bestämmer.

Följ ämnen i artikeln