Jobben - en ödesfråga
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-04-05
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jobben är Fredrik Reinfeldts ödesfråga.
Misslyckas han bryts det viktigaste löftet till väljarna.
Lyckas han har de borgerliga erövrat en traditionell s-fråga.
För att uttrycka sig försiktigt har efterkrigstidens borgerliga regeringar inte varit framgångsrika på att skapa jobb.
Skyhög siffra
Under den första perioden, 1976 till 1982, fördubblades arbetslösheten till 3,2 procent. En skyhög siffra med dåtidens mått mätt.
Under Carl Bildts tid vid makten, 1991till1994, gick det ännu sämre. Den öppna arbetslösheten nära tredubblades, från tre till åtta procent. Jämförelser drogs med 1930-talets massarbetslöshet.
Med dessa misslyckanden i bagaget vann statsminister Fredrik Reinfeldts (m) fyrpartikoalition ändå valet förra året på löften om jobb. Utanförskapet skulle brytas om alliansen fick makten.
En ödesfråga
Jobben är en ödesfråga för regeringen. Inte bara för att ett misslyckande betyder att man sviker sitt viktigaste löfte till väljarna – och än en gång undergräver tilltron till de borgerliga partiernas förmåga att leda landet. Risken att förlora nästa val ökar dessutom dramatiskt.
Lyckas regeringen däremot ökar deras trovärdighet rejält på ett område där den varit låg. Samtidigt erövras en fråga som socialdemokraterna traditionellt räknat som sin.
Har medvind
På sikt kan det betyda att den maktväxling vi vant oss vid under de senaste 30 åren, då kortlivade borgerliga regeringar bytts mot långsittande s-regeringar, förändras. Tiden vid makten kan bli mer jämt fördelad mellan det röda och det blåa laget.
Just nu seglar alliansen i medvind. Enligt SCB:s färskaste statistik är arbetslösheten nu 1,2 procentenheter lägre än förra året. Sysselsättningen har ökat med 85?000 personer.
Om det håller i sig är det ingen, absolut ingen, som vet. Det enda man med säkerhet kan säga är att jakten på de försvunna jobben är en långkörare.