Hur blev det så här svårt att äta rätt?
Läs Monica Gunnes krönika
Går runt med en varukorg på Ica.
Nej, inte kyckling. De tvingas växa så snabbt att deras skelett inte hänger med.
Nej, inte kalkon. De pumpas fulla med syntetiska aminosyror och blir så aggressiva att de hackar ihjäl varandra. Och deras kroppar är så tunga att deras ben går av.
Nej, inte gris. Inte något griskött. De stackars grisarna står så tätt i sina djurstallar att de inte kan lägga sig ner och biter av varandras svansar i förvirring och stress.
Nej, inte heller de holländska paprikorna. De drar trettiosju gånger så mycket energi i sina växthus än du får i dig.
Inte mjölk. Vad var det för fel på mjölken? Det var något med det billiga proteinet. Jo, kornas foder är gjort på soyabönor som odlas i Brasilien och som besprutas med ett bekämpningsmedel som orsakar mest dödsfall i hela världen.
Hur blev maten plötsligt ett dåligt samvete? Ett etiskt ställningstagande.
Jag ska ha släktkalas om några timmar. Tolv personer. Vad ska jag köpa? Vad kan jag bjuda på med gott samvete? Lämnar Ica och går till hallen och köper två kilo älgkött. Lök och morötter. Potatis. Sallad. Tomater.
Och det låter väl okej? Men hur okej?
Jag vet ju inte.
Hur ska jag veta hur de där tomaterna och potatisen och salladen har odlats? Och älgen? Hur dog den? Och när?
Och sedan när vi sitter där och mumsar i oss älggrytan, så börjar vi tala om vår ”mat-ångest”. Hur vi inte längre kan göra rätt. Anna, 42, har dåligt samvete för att hon inte köper mer ekologiskt: ”Men det är fyra gånger så dyrt och avokadon är möglig efter två dar”. Lotta, 41, säger: ”Jag har inte råd att göra rätt, så jag skjuter det ekologiska på framtiden”.
Och jag berättar om vad jag läst i boken ”Monsterbiff till middag – fusket och snusket med vårt älskade kött” av Torbjörn och Ylva Esping. En reportagebok om hur uppfödare och slaktare fuskar och snuskar i jakten på mer och billigare kött.
Ta bara kalkonhannen som har fått så groteska former att han inte längre kan para sig med sin lilla höna. Hur uppfödaren löser det? Jo, man ”runkar tupp”. En djurskötare tar tuppen i knät, pillar fram snoppen och runkar fram sperman – som sedan injiceras i hönans äggledare.
Ja, detta om feta och fina kalkonbröst.