’Oförlåtligt’ är ett läskigt ord
I början av 90-talet köpte SVT in det engelsk-amerikanska programmet ”Police, camera, action”. I Sverige hette det ”Den tar vi, sa polisen” och programmet gick ut på att vi genom polisens egna kameror fick följa biljakter, fortkörningar och vingliga rattfyllon.
Jag minns att den engelska berättarrösten var sträng. Någon krockade med en bil och försökte smita och berättarrösten gjorde genast klart: ”Det blir nog en tid i fängelse för den här faran för samhället”. Kanske var det mitt första möte med moralismen.
Jag minns att jag satt förstummad av de hårda orden. Det blev ännu knasigare när TV4 köpte in programmet och lät Artur Ringart översätta de stränga budskapen. Han framstod som en fullständigt befängd människa. Han förlät ingen!
Nån hade åkt fast för fortkörning och Ringart sa: ”En sån galning kan man ju inte ha i trafiken.” Jag minns också att Ringart själv åkte fast för fortkörning kort därefter – kanske var det mitt första möte med nymoralismen.
Men det här var ju avarter. Konstiga grejer från andra länder. Jag vill minnas ett 90-tal där vi i alla fall ibland inte bara såg brottslingar som svin, utan också som offer för olyckliga omständigheter i livet.
Men nu är det 2014 och alla människor omkring mig har blivit Artur Ringart. Stränga röster hörs från alla håll. Jag tänker på det när jag tar del av det mediala flödet efter norske skidåkaren Petter Northugs rattfylla i veckan.
Alla är överens om att han är satan på jorden. På Twitter fördöms han i en hastighet av 50 tweets i sekunden. Gammelmedierna låter krönikörer rasa friskt. Jennifer Wegerup slår fast att rattfylla är ”ett av de värsta brott man kan begå”. Expressens Tomas Pettersson säger att ”för sådan idioti finns inget försvar”.
Och plötsligt får det svenska skidlandslaget luft i struparna. Anders Södergren låter precis som Artur Ringart när han säger att ”Det här är oförlåtligt”.
Oförlåtligt?
Så jävla läskigt ord.
Petter Northug gjorde bort sig, han körde full, ingen blev skadad och det var ju tur, och nu är han ångerfull. Han kommer aldrig att köra bil full igen. Men ändå. Anders Södergren har bestämt sig för att aldrig förlåta.
Det är nåt med tiden vi lever i som äcklar mig. Sättet på vilket felande människor fördöms. Kravet på alla människors fullständiga felfrihet. Steningen av dem som inte är det.
Äckligt.
I VM i Falun nästa år hoppas jag Northug vinner över Södergren. Jag håller hellre på en människa som inser att han har brister och står för dem än en person som inte säger sig ha några och vägrar förlåta andras.