Britterna var inte så pojkaktiga trots allt
MOSHI, Tanzania.
Jag vandrar genom det höga gräset på Moshis gamla gravplats, som är indelad i sektioner. Kristna för sig och muslimer för sig.
De soldater som slogs för brittiska imperiet har låga gravstenar ställda i givakt. Vita män och några indier ihågkomna med vördnad. En ung soldat som dödades under andra världskriget levde för musik och musiken levde i honom, enligt gravstenen. En major från Sydafrika framlevde sina dagar under maximen att enighet ger styrka.
Soldaternas gravar är vårdade, civilisternas drunknar i gräset.
Jag finner konstigt nog inga tyska namn, trots att tyskarna var de första kolonialisterna här. Östafrika blev ett brittiskt byte när Kaisern förlorade första världskriget.
De första vita männen att bestiga Kilimanjaro var Hans Meyer och Ludwig Purtscheller, 1889. En grotta nära toppen bär Meyers namn. Annars verkar tyskarna inte ha satt andra spår än att ordet för skola på swahili är tyskans Shule, stavat utan ”c”.
Den som är intresserad av historia minns nog de brittiska kolonialisterna med försoning och ett stänk nostalgi medan tyskarna ... Guvernören Carl Peters tycks ha besuttit samma charm som Heinrich Himmler.
Britterna erövrade världen med pojkaktig entusiasm och ett skämt på läpparna. Mr Livingstone, I presume? Good sports! Det är så vi ser dem.
Jag söker en gravsten som lär ha följande text:
”Här vilar överste Gilman ... Han vägrade att låta sig lockas av kvinnliga relationer eller andliga och profana ledare i denna värld, till vilken han föddes utan att ha gett sitt samtycke.”
Översten var en butter herre med excentriska vanor, kanske anlade han en bowlingbana vid foten av Kilimanjaro. Té drack han punktligt varje eftermiddag. Så vill jag föreställa mig honom.
Jag stampar i det höga gräset för att skrämma ormar. Tiden har suddat i inskriptionerna över trägna tjänstemän som for över haven till denna varma, avlägsna plats.
Överste Gilmans kan jag inte finna.
Jag har ägnat en timme åt att söka spår av den brittiska humorn. När vi lämnar gravplatsen säger chauffören Mpempa:
– Jag kan visa platsen där de hängde afrikaner om du vill.