Vulgär journalistik gräver sin egen grav
Den svenska journalistiken befinner sig i fritt fall. Den har blivit förytligad, lättviktig, banal, oviktig, vulgär och värst av allt ofarlig.
Det gäller inte minst nöjesjournalistiken. Här rewritar journalister skvaller som hämtas från kändisars twittrande och bloggande. Många journalister lyfter inte ens telefonluren för att få ihop en artikel. De skriver av vad andra redan har skrivit men får ändå stoltsera med sin byline. Den mest banala formen av journalistik kan jag illustrera med en så kallad stjärnbloggerskas blogg, som i lördags i en kvällstidning rubricerades med orden: ”Jag älskar solglasögon.”
Skriv först och tänk sen, verkar ledordet vara. Nåja, hur det är med tankeverksamheten ställer jag mig frågande till.
Hade den dåliga journalistiken stannat vid detta, hade det inte varit något att gnälla över.
Det värsta är att även den tunga och grävande journalistiken håller på att gå samma väg. ”Uppdrag granskning”, den svenska samhällsjournalistikens flaggskepp, har börjat hemfalla åt arbetsmetoder som riskerar att få hela programmets journalistiska idé att kapsejsa.
I veckan ”avslöjade” UG ett antal djupt konservativa präster inom Svenska kyrkan som anser att det går att bota homosexualitet, eftersom de anser att homosexualitet är en sjukdom eller en skada. Beslutet att avslöja dessa prästers homofobi och människoförakt hade varit utmärkt, om bara redaktionen använt sig av etiska arbetsmetoder.
I stället lät man en ung kille på redaktionen söka upp flera av de homofoba prästerna och utge sig för att själv vara homosexuell. Med prästernas hjälp och böner ville han bli av med sin ”sexuella avvikelse”. Några av prästerna lovade att försöka hjälpa honom genom att be för honom men kunde inte lova att det skulle bota honom.
Men för att få prästerna att säga detta på band - det handlade ju om en bikt! - använde reportern dold kamera och dold mikrofon under bikten. Dold kamera är en i alla sammanhang högst kontroversiell metod. Den ska användas med stor försiktighet, med gott omdöme och bara då man aldrig med öppet visir kan få någon att ställa upp på en intervju. Att dessutom låtsas vara homosexuell och hos homofoba präster söka bot för sin homosexualitet bara för att få prästerna att avslöja sig med byxorna nere, det är djupt ohederligt.
Jag försvarar inte homofoba präster. Tvärtom. De handlar i strid med de beslut som Kyrkomötet har tagit om alla människors lika värde. De borde inte ens få arbeta som själasörjare.
Nej, vad jag kritiserar är den dåliga journalistiken. Aldrig under mitt 44-åriga journalistliv har jag upplevt en journalistisk omoral i klass med denna. Det förut så aktade ”Uppdrag granskning” håller på att bli den goda journalistikens dödgrävare.