”Jag måste sluta fly från kärleken

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Läs Ronnie Sandahls stockholmskrönika

En tidning som heter SOLO Girl frågar mig om min drömkvinna.

Jag tänker.

Jag gör faktiskt det ibland.

Blundar och låter ögonblicken rusa fram på näthinnan.

Kate Hudsons tårar innan hon säger ”what kind of beer” i ”Almost Famous”. Robyn och hennes sneda framtand på Nalens scen i höstas. Natalie Portmans självföraktande sotsvarta kärlek (i ett par väldigt heta hotpants) till Jude Law i ”Closer”.

Inte undra på att allt går åt helvete.

Det här handlar nog mer om Cecilia än vad jag vill erkänna.

Hon är flickan som nynnade på Lisa Ekdahl i förra veckans krönika. Vi träffas nu. Tillräckligt mycket för att det ska klassas som allvar. Snart, om ett tag, tvingas vi fram till beslutet. Par eller inte par.

Jag är rädd för det.

Jag är väldigt bra på att kära ned mig på avstånd. Jag är precis lika begåvad vad gäller att fly.

Det är naturligtvis ingen slump att de tjejer jag normalt klassar som mina största kärlekar är de jag aldrig kom i närheten av, de som aldrig tittade åt mitt håll.

Verkligheten är inte ett ögonblick.

Verkligheten har morgonandedräkt.

Verkligheten kommer för tidigt.

Verkligheten lämnar hår efter sig i duschen.

Vi är verklighet.

Det skrämmer mig.

Jag vill falla huvudstupa, hjärtat först.

Men jag gör det inte. Inte på riktigt. I stället sneglar jag åt flickorna i filmerna och låtarna och böckerna. Kanske är jag på väg att klistra etiketten ”romantisk sökare” i pannan för att på så vis slippa.

Men overklig verklighet blir sällan romantisk.

Det slutar aldrig vackert.

Det slutar inte alls.

Det blir i stället en evig jakt på något som inte finns och aldrig har funnits. Passar man sig inte är man plötsligt en bitter 56-åring som dejtar 23-åringar och skriver böcker om 20-någonting-brudar som kuksuger sig igenom romanens alla medelålders män.

Man blir kanske till och med tvungen att byta namn till Ulf.

Vi, Cecilia och jag, är verklighet. Jag älskar det. Jag avskyr det. Ännu vet jag inte om jag avskyr det mer än jag älskar det.

Allt jag vet är att jag måste sluta skolka från verkligheten. Annars missar jag drömkvinnan när hon kommer.

För hon är inte en Natalie Portman.

Ingen är det.

Inte ens Natalie Portman.

12.30: Chatta med Ronnie om kärlek

Skriv ditt namn och ställ dina frågor redan nu:

Ronnies sida

Ronnie Sandahl