Därför älskar jag de utskällda tabloiderna

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Läs Ronnie Sandahls rapport från England

Jag är på väg hem nu.

Förmiddagssolen silar sig in genom kletigt fönster. Utanför rinner norra England förbi. Bradford. Skitiga fasader och tandlösa män.

Rochdale. Känslan av att åka tåg genom kulisserna till "Hem till gården".

Framför mig på det lilla bordet ligger The Sun, Daily Mirror och de andra engelska tabloiderna.

Jag älskar varenda en.

Om man bortser från den unkna sexismen - sidan tre-flickorna från Essex som ler och visar tuttarna - är de utskällda engelska tabloiderna ofta briljanta.

Upprörda röster hävdar ständigt att svensk kvällspress är på väg åt samma håll som engelsmännen.

Sällan eller aldrig framgår att det inte enbart är en förolämpning. Letar du efter lekfullhet och glöd, då är det i tabloiderna du hittar den.

Men människorna som hörs i debatten här hemma är de som är med på rätt mejlinglistor och skriver alldeles för långa artiklar på DN Kultur som ingen läser.

Människor som aldrig låtit en spontan känsla rinna igenom kroppen.

Människor utan humor, men rikligt med pekpinnar i stjärten.

Jag har aldrig förstått mig på dem.

Själv sugs jag in i spalterna.

Dagens bästa story handlar om fyrtioåttaåriga lärarinnan Sue Storer.

Hon har stämt sin gamla skola på drygt tretton miljoner kronor.

Anledningen: hennes kontorsstol gav ifrån sig pruttljud när hon satte sig i den. Tidningarna slåss om att sätta den vassaste rubriken. (Daily Mirrors "1£ wind up" får nästan betraktas som vinnare.)

På bilden i Daily Mail ser Sue alldeles förstörd ut. Lite längre ned i texten säger hon:

-Jag tvingades hela tiden förklara att det inte var jag utan stolen som fes.

Med gråt i halsen - okej, den detaljen föreställer jag mig bara - berättar Sue hur fisljuden bröt ned henne.

-Till slut ville jag ta mitt liv. Jag funderade på att krascha med bilen.

Sues förra rektor heter Marius Frank. Han tycker att Sue pratar skit.

- Om det var så viktigt för henne kunde hon väl själv ha hämtat en stol hos vaktmästaren, säger han till Daily Express.

Sue kontrar i Daily Mirror:

- Alla manliga lärare fick varsin ny stol. Jag kunde inte förstå varför det inte fanns någon till mig.

It´s a man´s world, Sue.

It´s a man´s world.

Läs fler av Ronnies krönikor

Ronnie Sandahl