Tidernas blåsning - och vi bara sväljer
En matvarukorg kan avslöja en människa, fem kan avslöja en hel mänsklighet.
Hemköp en snorig tisdag i februari. På rullbandet: vatten. Oavsett om det är singelhandlaren med fryspizza och dasspapper eller småbarnsmamman med kattmat och våtservetter.
Alla köper vatten. Allra helst ”bordsvatten”. Icke kolsyrat.
Även kallat kranvatten.
Fast flera dagar gammalt, kanske veckor. Upphällt i en plastflaska.
För det betalar vi ungefär tusen gånger mer än för det färska vatten som är direkt indraget till våra hem.
Det är som att gå till affären och köpa absurt tunga behållare med el varje gång vi vill tända badrumslampan. Rekordsmutsig el från nåt kolkraftverk i Polen. Hälften så bra men tusen gånger dyrare än elen i vägguttaget.
Reaktionen på buteljerat vatten var ungefär densamma när det i början av sjuttiotalet började lanseras även i länder med kvalitetsvatten i kranarna. För den som ville dricka kolsyrat vatten fanns redan sodastreamers på marknaden.
- Folk visste inte om de skulle hälla det i gräsklipparen eller dricka det, säger Kim Jeffrey som introducerade vattenmärket Perrier i USA.
Försäljningen gick trögt. Det var först under åttiotalet som genombrottet kom, när Perriers reklambyrå gjorde den avgörande insikten: de sålde inte vatten, de sålde status.
Försäljningen exploderade.
Berättelsen om flaskvattnet är berättelsen om vår dumhet; alltid lika törstiga efter att få känna oss speciella.
Ur ingenting uppstod en helt ny bransch, en kapitalistisk sanndröm. Den billigaste varan av dem alla, ompaketerad med en extremt hög prislapp. Somliga har kallat det århundradets pr-kupp.
Charles Fishman, författare till boken ”The Big Thirst”, menar att just flaskvattnet kan vara produkten som indikerar att kapitalismen nått sin yttersta topp.
- Man erbjuder hundratals kostsamma variationer på en gratis produkt som egentligen inte kan varieras.
Det är heller ingen slump att Coca-Cola och Pepsi satsar på flaskvatten när läskmarknaden rasar.
Nästa steg i pr-kuppen: vatten ställs mot läsk. I den jämförelsen framstår alltid vatten som det smartare valet. Medan det mest logiska förstås vore att flaskvatten jämförs med kranvatten. I den konkurrensen vore industrin chanslös.
Titta närmare på exempelvis en flaska Ramlösa. Den finstilta varningstexten på etiketten: ”Bör ej intas regelbundet av barn under sju år”.
Det hade avfärdats som otjänligt om det varit kranvatten. Odrickbart. För några år sedan visade sig en flaska Ramlösa rentav innehålla mer bakterier än vattnet från de offentliga toaletterna på Stockholms Centralstation.
Men vi är beredda att betala tusen gånger mer för en liter Ramlösa än för en liter kranvatten. Eftersom mineralvattnet har sin berättelse, sin brunn, anorna som sträcker sig ända bak till 1707.
Kranvattnet har visserligen en minst lika rafflande historia. Fyra miljarder år gammalt, har druckits av både dinosaurier och neandertalare. Men ingen berättar den.
Så istället står vi lydigt här i tisdagskön på Hemköp och lastar upp svindyrt fulvatten på rullbandet.
Lättlurade och törstiga, alltid lika törstiga.
Vatten och miljön
En flaska buteljerat vatten ger tusen gånger högre koldioxidutsläpp som samma mängd kranvatten. Mellan 1992 och 2006 ökade koldioxidutsläpp orsakade av vår flaskvatten-konsumtion med 260 procent. Från 9 500 ton till 34 000 ton.
Källa: Konsument- föreningen
Stockholm
Vattenparadoxen
Varje år köper vi svenskar över 200 miljoner liter vatten på flaska, fastän vi har obegränsat med vatten i våra kranar. Samtidigt dör varje dag 1 000 barn för att de saknar tillgång till rent vatten.
Källa: Unicef