Människoliv är i fara när Leni tänker spara
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-05-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vad har försvarsminister Leni Björklund med sjöräddningen att göra?
Jo, hon försöker skada den.
Så här gick det till när landkrabban Leni blev båtuthyrare Björklund:
Sjöräddningssällskapet är en fantastisk organisation som räddar liv till sjöss. Arbetet bygger helt på frivilliga insatser, medlemsavgifter, gåvor och arv. Runt de svenska kusterna, och i de stora sjöarna, finns mer än 50 stationer som är bemannade dygnet runt, året runt, med ett 100-tal räddningsbåtar. Det kan blåsa storm och regna småspik; de 750 frivilliga besättningsmännen rycker ut på larm med maximalt 15 minuters varsel i vilket väder som helst.
Sedan sällskapet bildades för snart 100 år sedan har dessa hjältar räddat mer än 5 000 människor i sjönöd och undsatt närmare 20 000 båtar.
Eftersom Sjöräddningssällskapet är en ideell och frivillig organisation kostar den inte skattebetalarna ett öre. Om staten drev verksamheten skulle den i runda slängar kosta en halv miljard kronor om året.
De senaste tio åren har sällskapet tack vare generösa donationer från företag och privatpersoner kunnat uppgradera räddningsflottan så att den nu består av snabba, moderna och ändamålsenliga båtar.
1999 fick sällskapet utan kostnad låna tre stycken av försvarets Stridsbåt 90, som legat i malpåse hos marinen. Dåvarande försvarsminister Björn von Sydow godkände att sällskapet skulle bli "fodervärdar" för
båtarna, sköta dem och serva dem så att de kunde användas till räddningsuppdrag. Båtarna fick riktigt säkerhetsglas i hyttfönstren och målades om. De placerades vid Holmsund utanför Umeå, på Hasslö i Blekinge och på Hammarön i Karlstad.
Staten håller som bekant på att rusta ned det svenska försvaret. Av marinens cirka 200 stridsbåtar används de flesta inte. Det finns inte pengar till att underhålla och reparera dem. Enligt vissa rykten inom försvaret ligger i dag närmare 80 procent av stridsbåtarna stilla, vid eller på kaj.
För en tid sedan fick Sjöräddningssällskapet låna ytterligare sju stridsbåtar, av den mindre modellen. Båtarna målades om och placerades på ställen i Sverige där Sjöräddningscentralen ansåg att de behövdes bäst. De har bidragit till att rädda flera människoliv och undsatt många haverister i sjönöd.
Men nu vill försvarsminister Leni Björklund plötsligt ha betalt för att båtarna används till frivillig sjöräddning. Statsrådet är inte blygsamt. Hon kräver en kvarts miljon kronor om året per båt. Annars ska de tillbaka för att förfalla på någon militär kaj.
Några av hennes partikamrater i riksdagen försökte stoppa idiotin. En av dem, Christer Skoog från Sölvesborg, säger att han skäms för att "hans" regering uppför sig så:
- Detta är politisk byråkrati och kamrerskap. Ett slagsmål inom regeringen om vems budget som ska belastas, eftersom sjöräddningsfrågor ligger hos näringsdepartementet. Men båtarna är ju redan betalda en gång. Och den som ligger där och drunknar bryr sig väl inte om vilken budget båten ska gå på.
Ärendet var uppe i riksdagen i torsdags. Motionen avslogs. Skoog blev inte ens bemött i debatten.
På försvarsdepartementets hemsida säger båtuthyrare Björklund:
"Jag vill arbeta för att minska samhällets sårbarhet och göra vårt land och vårt närområde bättre rustat för att möta framtida hot och risker."
Vad sägs om att på allra billigaste sätt minska miljontals sjöfarandes sårbarhet på havet?
Sluta tjafsa Björklund! Låna ut båtarna som skattebetalarna bekostat, och försök inte rädda en rutten budget genom att pungslå en fantastisk frivilligorganisation.
Ni andra, som har mer respekt för sjön än för försvarsministern, bli medlemmar i Sjöräddningssällskapet. Vill ni veta vad en enda f d stridsbåt kan prestera under ett år, gå till Sjöräddningssällskapets hemsida www.ssrs.se och läs loggboken för Hasslö.