Världen har blivit sämre
Massmördaren bin Ladin ville starta ett världskrig – han lyckades
Usama bin Ladin har, med benäget bistånd av USA och Europa, gjort världen sämre.
Krig, en skenande amerikansk militärbudget och antiterrorlagar som främst drabbar muslimer är de dystra konsekvenserna av 9/11.
Det är nog inte många som minns detta, men västvärldens närmast bisarra rädsla för den muslimska världen går tillbaka till 1990, då Sovjet bröt samman och Warszawapakten upplöstes.
Nato deklarerade då att organisationen behövdes även i den nya världsordningen, nu ”som skydd” mot islam.
Det här togs väl inte på något större allvar, men tidigt en morgon den elfte september 2001 kapade 19 terrorister fyra amerikanska passagerarplan.
Skyskrapor föll, nästan 3 000 människor dödades i det värsta terrorattentatet någonsin, en hel värld var i chock.
För att låna den dåvarande presidenten George W Bushs ord:
”Allt detta kom över oss på en enda dag, och när natten kom föll den över en förändrad värld”.
Det är ingen överdrift. Terrorattacken ledde till ekonomiska, politiska, militära och kulturella förändringar som vi ännu inte helt kan överblicka, men som påverkar oss alla dagligen.
Det räcker med att tänka på de ofta hopplösa köerna på vilken svensk flygplats som helst för att inse att vi lever i en ny värld.
Massmördaren Usama bin Ladin ville starta ett slags världskrig. Han lyckades. En första konsekvens blev att USA:s president skapade den så kallade Bush-doktrinen, med dess ”förebyggande” militära angrepp utan hänsyn till internationella avtal och detta ändlösa ”krig mot terrorismen”.
Bara några veckor efter al-Qaidas attack mot New York och Washington invaderade USA Afghanistan.
Talinbanregimen skulle störtas, Usama bin Ladin fångas in och hans organisation krossas. Det första målet uppnåddes tämligen omgående, även om talibanerna som bekant ännu i dag gör ett betydande motstånd.
Sedan kom Irak. USA hävdade att Saddam Hussein utgjorde en fara för världen och att han hade massförstörelsevapen. FN skickade vapeninspektörer, som dock inte såg skymten av några sådana vapen.
USA skapade då en koalition som i april 2003 invaderade Irak utan FN:s godkännande. Hussein var snart störtad, men några massförstörelsevapen fanns inte.
De här krigen har kostat enorma summor, närmare sjutusen miljarder kronor. Men så har också världens enda supermakt en militärbudget som är oerhörd. Den ligger för närvarande på nästan 5 000 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär sex svenska budgetar. Det är hälften av världens samlade militära utgifter och dubbelt så mycket som tvåan och treans, Europa och Kina, tillsammans.
Bush, som före den 11 september inte var särskilt intresserad av Nato, blev också den president som tog initiativet till den största utvidgningen i militäralliansens historia. Till exempel en lång rad östeuropeiska länder blev medlemmar.
Allt detta krigande har dock inte påverkat Sverige i någon större utsträckning, även om vi deltar i Afghanistan. Det har däremot USA:s antiterroristlagar gjort. Vi talar närmast om en amerikansk exportsuccé. I USA har lagarna – med det olycksbådande namnet The
Patriot Act – gett myndigheter utökade möjligheter att övervaka telekommunikationer, få tillgång till läkarjournaler och genomföra hemliga husrannsakningar.
Polisen kan också i hemlighet undersöka vilka böcker en misstänkt person köpt eller lånat på bibliotek.
En hel del av dessa integritetskränkande bestämmelser har som bekant anammats av EU Och Sverige. Fråga bara de helt oskyldiga familjerna i Göteborg som i vintras fick sina dörrar insparkade och sedan överfölls av svenska elitpoliser med tung beväpning sedan Säpo telefonavlyssnat och lyckats få ett samtal om sprängande huvudvärk att handla om planerade attentat.
Hela den här terroristnojan är för övrigt också en affärsidé. Den har 85 000 anställda i 2 000 privata företag och 1 300 olika offentliga organ, och beräknas ha satt sprätt på 4 500 miljarder kronor bara i USA, räknade tidningen Washington Post ut i somras.
Det är dock viktigt att inte förlora sig i antiamerikanskt gnäll. USA har rätt att försvara sig. Och Barack Obama är inte George W Bush. Den nuvarande presidenten försöker kombinera realpolitik med moralpolitik. Han sa tidigare i år att USA ska börja dra tillbaka sina trupper från Afghanistan i sommar. Men lade några månader senare till att han vill se ”meningsfulla neddragningar”, vad nu det kan tänkas betyda. USA är ett land som i dag talar med högre och tydligare röst än tidigare, men det saknas nyanser i samtalet. Och det är ett demokratiskt problem.
Veterandiplomaten Sverker Åström är inte ensam om att hävda att den som uttrycker minsta frågetecken om terroristbekämpningen anses illojal och opålitlig i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.
Rättssäkerheten har urholkats. Legitima befrielserörelser terrorstämplas och utsätts för långtgående sanktioner.
Guantánamo ska vi bara inte tala om.
Listan kan göras mycket längre. Världen har helt enkelt blivit
sämre.