Därför kan jag inte släppa Sveriges Radios agerande
Jag kan inte släppa det där att Sveriges Radio i sista stund satte saxen i Hana Al-Khamris sommarprogram. Där undrar hon varför Carl XVI Gustaf, i likhet med Saudiarabiens kung, arbetat mot kvinnlig tronföljd?
Det stämmer inte att kungen haft de åsikterna, menade SR först. Sen ändrade de sig och sa att allt handlar om hur man uttrycker sig.
Victoria föddes 1977 och Carl Philip 1979. Det aktualiserade frågan om kronan och könet. En vecka efter sonens födelse, sa kungen att han är övertygad om att “majoriteten av svenska folket vill ha manlig tronföljd.”
Dåvarande VPK, liksom S, var först emot kvinnlig tronföljd, då de trodde att monarkin på så sätt skulle lättare skulle dö ut. Inte helt genomtänkt, men detta tände ett hopp i kungen.
– VPK är mina nya vänner, sa han under en konferens med Världsnaturfonden i Fagersta.
Ett par år senare tog han upp saken igen, under ett statsbesök i Chicago:
– Män är bättre monarker än kvinnor, sa han då. En kvinna är mer känslobetonad och har starkare familjeband.
Det här fick danska journalister att göra sig lustig över den svenske kungen, som ju är kusin med drottning Margarethe II.
Kungen höll fast vid sina åsikter 1996, i en unik intervju med Stefan Mehr i Månadsjournalen med anledning av kungens femtioårsdag. Jag minns den intervjun mest för fotona och för att kungen något lite öppnar både sig själv och några privata rum på Drottningholm.
Han säger att jobbet vore för tungt för en kvinna, eftersom det innebär mycket resor och representation (som om inte Silvia alltid stått vid hans sida). Och han vill inte att den manliga ärftliga familjelinjen splittras: “den äkta linjen försvinner”. Utan omsvep erkänner han också att han aldrig bytt blöjor på barnen, något han “är stolt över”.
Så här skulle kungen aldrig uttrycka sig idag. Han har ändrat sig, om än inte bett om ursäkt, för det gör en kunglighet aldrig.
Man kan undra varför det är viktigt för Hana Al-Khamri att trumpeta om åsikter som kungen inte längre har, men framför allt kan man undra över Sveriges radios agerande. Genom dylik historieförfalskning förminskar SR kungens idévärld. Han ska ju inte prata politik, men den här frågan har uppenbart varit viktig för honom.
Är det ett utslag av public services välkända – och välgrundade – rädsla för hovet? Eller är det deras uppfostrariver som slår igenom? Kungen har tydligen haft en pissig åsikt, den måste vi gräva ner.
Eller är det så enkelt att man hoppas på Carl XVI Gustaf som sommarpratare 2023? Då har han suttit 50 år på tronen. Det programmet skulle man ju vilja höra – om han tillåts tala fritt.