Utrikesministern är premiärministerns ex – och ingen bryr sig
Hur nära band kan två högt uppsatta politiker ha med varandra utan att det blir … demokratiskt tveksamt?
Frågan har kanske inget självklart svar, men alla över 30 minns hur dåvarande skolminister Ylva Johansson lämnade regeringen sedan hon förklarat att hon och finansminister Erik Åsbrink var ”kära i varandra” 1998.
Två år senare avgick Åsbrink efter oenigheter med statsminister Göran Persson, men det är en annan historia.
Förra veckan presenterade Frankrikes nye premiärminister Gabriel Attal sin nya regering och det var ett namn som borde få de flesta att hicka till.
Stéphane Séjourné heter Frankrikes nye utrikesminister, en portfölj där man visserligen opererar lite i skuggan av presidenten, men likafullt en viktig ministerpost.
Séjourné har fram till nu varit ledare för EU-parlamentets liberala partigrupp Renew Europe och har säkert kvalifikationerna för uppdraget.
Så vad är problemet?
Ingen i hela den franska republiken tycks ha några som helst invändningar mot att Séjourné är Gabriel Attals pojkvän, eller möjligen före detta pojkvän, it’s complicated. Det enda säkra är att de två unga macronisterna registrerade partnerskap 2017. Därefter gör rykten gällande att de är separerade sedan ett par år. Vi vet inte säkert. Frågan har inte ställts, eller i alla fall inte besvarats.
Jag upprepar: Det är okänt om Frankrikes premiärminister ÄR I EN RELATION MED EN MINISTER HAN UTSETT ELLER INTE.
Men fransmännen sätter, som bekant, en ära i att inte bry sig om sina folkvaldas privatliv.
Inte om presidenten har en älskarinna eller rentav en hemlig familj vid sidan av. Inte om presidenten har en fru som en gång var hans lärarinna.
Knappt ens om den tilltänkte presidenten har deltagit i misstänkt koppleriverksamhet, eller anklagas för våldtäkt, även om dåvarande IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn till slut fick kasta in handduken i president-racet när hans sexualliv blev föremål för rättegång 2011. Men jag har på riktigt franska vänner – väninnor! – som tycker att det var synd eftersom ”han hade blivit en bra president” och inte kan förstå ”varför det är relevant vad en president gör i sängen”.
Detta trots att DSK, som han kallas, deltog i orgier med minderåriga och papperslösa nordafrikanska prostituerade tillsammans med högt uppsatta poliser och människor inom näringslivet.
Ibland är det tungt att vara en lutheransk feminist på sydliga breddgrader. Puh.
Vad folkvalda har för sexuella preferenser är förstås ointressant i sig.
Men delar en premiärminister säng med en annan minister kan man faktiskt misstänka att demokratin komprometteras på högsta nivå. Även om de nyligen separerat är det svårt att inte se Attals utnämning av sitt ex till utrikesminister i ljuset av ett krackelerat förhållande.
Fick Attal vårdnaden om den gemensamma hunden och försöker kompensera? Vi vet inte. Men att vi spekulerar borde vara illa nog. Om man med vi menar jag. Jag vet inte ens om de har någon hund.
Det har däremot Sveriges miljöminister Romina Pourmokhtari ihop med finansmarknadsminister Niklas Wykman. De delar vårdnaden av cockerpoon Laban, snart tre år enligt mina beräkningar, tillsammans med Isak Skogstad, som är Wykmans pojkvän sedan innan två av tre blev statsråd.
Det är i princip omöjligt att ifrågasätta hundägares lämplighet som ministrar utan att låta som en galning, även om det förstås kan föreligga en sorts beroendesituation också här.
Om inte annat kanske vi borde prata om vad det gör med en hund att växa upp i en så politiskt privilegierad miljö. Kommer den någonsin förstå hur vanliga hundar har det ute i stugorna?