Bevisen höll inte – men sluta prata om fiasko

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Att mannen som misstänks ha mördat Marina Johansson släppts är naturligtvis ett stort bakslag för åklagare och polis.

Men vi ska komma ihåg att det är mycket svårt att få någon fälld utan att offret hittats.

Uddevalla tingsrätt var tvungen att fatta ett beslut då rättegången mot den försvunna kvinnans sambo avslutades i går.

Antingen att mannen skulle genomgå en rättspsykiatrisk undersökning, som åklagaren krävt. Ett sådant beslut hade också indikerat att rätten anser att bevisningen varit tillräcklig för att fälla mannen för mord.

Eller att omedelbart släppa honom, vilket också skedde. Det betyder att bevisen inte höll.

Det är naturligtvis inte ett beslut som har fattats efter en kort överläggning. Det är ett beslut som vuxit fram under rättegången, efter flera samtal mellan lagman Lars Friman och nämndemännen.

Åklagare Per-Åke Kvarnströms indiciekedja höll helt enkelt inte. Han har, som åklagare ibland gör, väckt åtal utan att det funnits riktiga bevis och hoppats på det bästa.

Men att kalla detta bakslag för fiasko, vilket jag bara någon timme efter rättens besked såg en del juridiskt intresserade människor göra på olika forum, är inte rättvist.

Eftersom Marina Johanssons kropp ännu är försvunnen så var situationen komplicerad för åklagaren. Att övertyga en domstol om att en människa blivit mördad av den åtalade är inte en helt enkel uppgift då du inte ens kan bevisa att hon blivit mördad.

Det är allt annat än troligt, men det kan finnas andra skäl till att kvinnan är försvunnen än att någon dödat henne.

Åklagarens uppgift blev inte lättare av att han inte ens kunde presentera ett mordvapen.

Innebär detta att Kvarnström aldrig borde ha väckt åtal och att det varit fel av domstolen att hålla den misstänkte häktad i månader?

Nej. Det har tidigare hänt att människor dömts utan kropp, även om det är väldigt sällsynt i modern svensk rättshistoria.

Och uppgifterna som lagts fram under rättegången är uppriktigt sagt mycket graverande för mannen, som hela tiden sagt att han inte vet någonting om hur kvinnan försvann.

Marina Johanssons blod hittades i parets säng. Kanske så mycket som två liter. Det innebär att hon inte kunde ta sig därifrån. Och att någon annan skulle ha mördat henne utan att sambon märkt något är osannolikt.

Det har hittats ett kulhål i sovrumsväggen med fragment från ben.

18 vittnen har hörts. Vissa av dem har berättat om hur de sett mannen komma gående från den plats där kvinnans bil hittades några dagar efter det att hon försvann. Tidigare flickvänner har vittnat om hans våldsamhet. Och så vidare.

Vi får vänta tills rätten skrivit ut sin dom för att se hur de resonerat kring alla dessa indicier. Först då kommer åklagaren att bestämma sig för om han ska överklaga eller inte.

Men Kvarnström var redan i går ganska säker på att han tänker föra upp målet i hovrätten. Han är säker på att rätt person är åtalad.

Om mannen frias än en gång, vilket alls inte är osannolikt, så måste Marina Johanssons kropp hittas för att detta fall ska klaras upp.

Vi har ett troligt mord. Vi har en trolig mördare. Men rättssäkerheten ställer, dessbättre, höga krav.