Varför torterades Sara i nio år?
Övervakningskameror, fastbundna anklar och handleder, sexscheman, isolering och en tatuering som visar vem hon tillhör. Det var Saras liv i nio år. När mannen hon blev förälskad i förbyttes till ett monster var det redan för sent. Han, en 15 år äldre lärare, manipulerade Sara med laserprecision – så som misshandlande män gör. För varje dag som gick blev hoten grövre, kontrollen mer omfattande och övergreppen värre. Många såg, ingen agerade tillräckligt kraftfullt.
Men nu kan en enda personen, väninnan som i smyg polisanmälde mannen, förändra allt – inte bara för Sara. Tack vare henne, och tack vare Sara som orkade delta i rättsprocessen, kan den dom som snart faller mot Saras ex bli vägledande när det gäller den så kallade normaliseringsprocessen. Alltså den psykologiska process som uppstår när en kvinna anpassar sig efter den våldsamma mannen, i ett försök att stå ut och överleva. För Sara gick det så långt att det inte ens kändes särskilt märkligt att ge mannen ensam vårdnad om deras gemensamma barn.
”Han tog av sig Rolex-klockan – då visste jag att det skulle göra ont”
Vid en normaliseringsprocess så förskjuts hela tiden vad som är just normalt och rimligt, vilket gör det allt lättare för mannen att ta till värre metoder för att utöva kontroll. På pappret kan det se ut som att kvinnan går med på det, vilket kan tänkas skapa problem vid polisutredningar och rättegångar, särskilt när det gäller sexuellt våld. Om en kvinna börjar “ställa upp” på sex hon absolut inte vill ha för att minska risken för att uppröra mannen, så kan en dom som ordentligt går till botten med just normaliseringsprocessens roll bli avgörande för en utsatt kvinnas möjlighet att få upprättelse. Det kan också bli ett sätt för omvärlden att förstå och faktiskt börja tro på hur fruktansvärt starka de bojor som håller kvar kvinnor i farliga relationer är – och hur svårt det är för dessa kvinnor att på egen hand slå sig fria.
Det är just normaliseringen som så länge har varit utmanande för omvärlden att förstå. Varför stannar hon? De orden kan bara yttras av någon som inte sett våld i relationer på nära håll. Förutom att det för många kvinnor uppstår en akut livshotande situation i samband med att de väljer att gå, så gör normaliseringsprocessen det också oerhört komplicerat. Men de nära en kvinna som blir utsatt för våld, de som inte själva är en del av denna nedbrytande och fruktansvärt isolerande process, varför gör inte de något? Frågan vi borde ställa oss istället för varför kvinnan stannar är: Varför räddade ingen henne?
Skammen och skulden är alltid i första hand den våldsamma mannens. I andra hand bör den ligga på den passiva omgivningen. Aldrig, aldrig kvinnan.
“Man måste nog vara en jobbig jävel när det handlar om sådana här saker. Misstänker du något, anmäl, anmäl, anmäl. För hade inte någon annan gjort det åt mig hade jag varit kvar i det än idag”, säger Sara.
Varför är det så svårt för folk att förstå? Lägg dig i! Stör! Var jobbig!
Eller lev med att du hade kunnat göra något men att det nu är för sent.