Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag kungahusen
Vad ska vi ha monarkin till?
Det är svårt för många att svara på.
Ändå står den stark i land efter land.
Intresset är stort för berättelser om eller av kungliga.
Världens tv-tittare har slukat fem säsonger av Netflix-serien ”The crown” om engelska kungahuset.
I Sverige finns SVT:s nya dokumentär i två delar, ”Sveriges sista kungar”, en fängslande berättelse om Gustaf V och hans efterföljare. Nu kommer prins Harrys bok som lär bli en av årets bästsäljare.
Jag följer allt, inklusive en intervju med coola danska kronprinsessan Mary i samband med hennes 50-årsdag (finns på SVT Play). Hänger på låset för att få tag i Harrys bok ”Spare”.
Monarkin är populär.
Mer än hälften av svenskarna säger i opinionsundersökningar att de vill behålla monarkin, och bland 65-85-åringar är det 61 procent som vill det.
Det är ytterst få som vill ha republik med en vald president, och mest negativa till det är 16-29-åringarna.
Just den åldersgruppen borde ha mycket att hämta från SVT-dokumentären som på ett spännande sätt berättar om Gustaf V och hans drottning Victoria. Efterföljaren Gustaf VI Adolf ses i ett nytt ljus.
Vi får se hans sonson, när han blivit vår nuvarande kung Carl Gustaf, sitta en sista gång på silvertronen med ett hermelintäcke under rumpan.
Den här så kallade siste kungen, som i ett talande klipp skippat amiralsuniformen och sjuglasvagnen, och iklädd vanlig kostym tar rulltrappan till riksdagens högtidliga öppnande, vem är han egentligen?
En person som fascinerande nog under sitt 50-årsjubileum på tronen sänker sin egen verksamhet genom att beklaga kvinnlig tronföljd och att han fick kritik när han hyllade diktaturen i Brunei.
Drottning Margrethe av Danmark levererar något helt annat när hon får chansen i SVT-dokumentären. Hon berättar om sin mormor, den svenska kronprinsessan Margareta, som dog ung från sina fem små barn. Då var Margrethes mamma drottning Ingrid bara tio år.
Dåvarande kronprinsen Gustaf VI Adolf gifte om sig med en annan engelska, Louise Mountbatten.
Ingrid mindes hela livet sin mammas mjuka röst. Och led av styvmor Louises skarpa. Det är mer än 100 år efter Margaretas död som det 82-åriga barnbarnet återberättar denna historia med rörelse.
Det är inte bara en historia om en kunglighet, utan främst om en tioåring som har förlorat sin mamma, och lever så starkt med förlusten att hon överför den till sina egna barn.
En unik berättelse? Knappast. Snart läser hela världen om hur prins Harry beskriver förlusten av sin mor vid tolv års ålder. Diana kommer att leva vidare i barnbarnen Archie och Lilibet.
Det är här nyckeln till intresset för kungligheter finns. Som personer tillhör de oss. De kan inte dölja någonting. Kärlek, giftermål, skilsmässor, barnafödande - allt får vi vara nära. Och mänskliga relationer är intressanta.
Kungahusen förvaltar också landets historia, och oskattbara tillgångar i fråga om slott, smycken och föremål. De håller liv i urgamla ceremonier och ritualer. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag detta.