Våra händer avslöjar de egentliga idealen
Hur blev julen spetstrosornas stora högtid?
Förutom att TV3 firar Jesu Kristi födelse genom att sända den hysteriska showen ”Victoria’s Secret”, där kvinnor struttar runt i strass-string och änglavingar, har den årliga debatten om underklädesreklamen rasat.
Denna gång gällde det H&M:s webbannonser för bh:ar, bilder som visade sig vara extremt retuscherade. Modellernas kroppar existerade inte ens på riktigt utan var ritade i datorn; någon hade varit ambitiös och färglagt med olika hudfärger.
Bilderna väckte ramaskri. Bh-köpare kände sig grundlurade. Kräv märkning av de farliga retuscherade bilderna, menade en barnpsykolog här i Aftonbladet.
Jag tycker visserligen att fotomodell-facket borde rasa mot att man undergräver deras yrkesstolthet på detta vis.
Men är verkligen fejkbilderna ett hot mot samhället?
Man glömmer lätt att det bara är de senaste 50 åren som vi INTE skapat utseendeideal med färg och pensel – historien vimlar av förskönande kungaporträtt och tavlor med korsettsnörade adelsdamer.
Numera är retuschering snarare en befrielse från kroppsnojorna.
I årets roligaste bok, den amerikanska komikern Tina Feys självbiografiska ”Bossypants”, hyllas Photoshop som guds gåva till kvinnorna. Nu behöver man inte längre vara smal, fräsch och rynkfri i verkligheten – allt kan ju grejas i datorn, skriver Tina Fey lyckligt.
Enligt henne är feministtidskrifter faktiskt proffsigast på bildmanipulering: de lyfter fram en kvinna från hennes bästa sida. Retuscherar aldrig för mycket, bara lagom.
Det finns dock en kroppsdel som drabbas hårdare än andra.
Jag träffade nyligen en retuschör som jobbar för blaskor som Elle och Vogue: ”Folk tror att vi ägnar oss åt att göra modellerna smalare” berättade hon. ”De skulle bara veta hur mycket tid vi måste lägga ner på händerna”.
Kolla på vilken modebild som helst, och du förstår vad hon menar.
Händerna är alltid perfekta. Inga vårtor, rispor eller fnasiga nagelband. Bara små lena skinnhandskar längst ut på armarna. Det är händer som aldrig har rört ett finger, nävar som aldrig knutits. Aldrig torkats ut av diskmedel, frusit i vinterkylan eller slitits ut av tungt arbete. Vår besatthet av de döda händerna säger mer om oss än raffset-reklamens smala midjor.