Heja Sverige – nej, jag är inte ironisk

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ja, jag älskar detta land. Detta underbara Sverige där sophämtningen fungerar, där naturen är ren och vacker och skattemyndigheten håller ordning på allt, är sannerligen värt att vara stolt över.

Och nej, jag ironiserar inte utan försöker bara påpeka att vi tar alldeles för mycket för givet.

Den som vandrat längs de sopstinkande gatorna i Jemen, sett Östeuropas förfallna hyreskaserner och upplevt fattigdomen i Kaukasus vet hur fina miljonprograms husen egentligen är med sina gräsmattor och luft mellan husen.

(Roligt var när en EU-parlamentariker förvånat såg sig omkring i Fittja och undrade hur en sådan fin stadsdel kunde kallas ghetto.)

Det är underbart att köra på svenska vägar, för att de finns, är skyltade, asfalterade, är breda och fina till skillnad från Afrikas gropiga hjulspår.

Jag blir lycklig över att befinna mig bland människor som talar sansat och inte gallskriker, och är det kö ställer sig folk sist i stället för att tränga sig fram i en okontrollerbar massa. Ingen behöver muta statstjänstemännen för att de ska göra sitt jobb och sjukvården kostar inte en förmögenhet.

Denna dag kan vi till och med gå och rösta, en rättighet människor i diktaturer är beredda att dö för.

Trots att det finns en politiskt korrekt våt filt som ligger över den allmänna debatten.

Så går det också att säga vad man tycker utan att bli kastad i fängelse. Demokratiska rättigheter är en självklarhet, det är inte längre okej att ignorera kvinnor, jämställdhet för alla grupper är något som eftersträvas.

Trots att det fortfarande finns svenska debattörer som förnekar att hedersvåld existerar bland invandrargrupper pågår ett arbete mot att stävja denna form av förtryck. För i detta land har alla människor rätt att leva ett fritt liv och gifta sig med vem man vill.

Visst, här finns också det som är dåligt, den svenska ängsliga konsensuskultur som föder konflikträdsla och gör att mer samvetslösa människor kan roffa åt sig, ljuga och köra över andra. Vi är kanske för snälla och naiva ibland, och lite för prydliga.

Men faktum är att vi har, genom generationers slit och offer, byggt upp ett sjuhelvetes bra land som är fyllt med vettiga människor.

Det borde vi vara stolta över, för det är sannerligen inte fel att älska ett land som till och med Bruce Springsteen dyrkar. Heja Sverige!