Vad gör Fuglesang när drömmen tagit slut?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-07

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Häromdan ringde en 81-årig norsk tant till tidningens tipstelefon.

Tanten ville framföra en sång till Christer Fuglesang.

Sången gick, fritt översatt, så här:

”En tindrande stjärnkväll / jag till jorden säger farväl / för på lufttur till mars jag ska”

Nu ska Fuglesang visserligen inte till Mars, men tantens alster är ett tecken på hur stor partikeldocenten från Bromma har blivit.

Fester arrangeras till hans ära. Skolklasser ritar teckningar. En artist vid namn Ted Gärdestad har till och med specialskrivit en sång med titeln ”Jag vill ha en egen måne”.

Kalla det rymdfeber, gör gärna det.

Men sen då?

Det finns något djupt tragiskt med drömmar som redan har gått i uppfyllelse.

Säg att du heter Christer och har en dröm. Säg att du vill åka upp i rymden.

Du har konditionstränat, pluggat rymdmatte och suttit på arslet och väntat i 14 år?–?men varje gång har någon underkvalificerad ryss med vassa armbågar tagit din plats.

Samtidigt som alla där hemma har fnissat och sagt:

Kolla, snubben har världens ballaste yrke?–?ändå är han en så uppenbar loser.

Killinggänget har till och med spelat in sketcher om dina idiotiska drömmar.

Men så kommer dagen du har drömt om.

Du sitter där i din Michelindräkt med ostkupan i knät och hör motorerna starta. Du tittar ut genom ditt lilla kabinfönster och vet att ditt utsträckta långfinger syns ända ner till den kollektiva enfalden.

Jag är medveten om hur fantastiskt det låter.

Men sen då?

När du redan varit i rymden. Vad ska du göra då? Åka upp en gång till? Virka små vantar? Gå en keramikkurs?

Buzz Aldrin?–?han som kom tvåa?–? söp ned sig, vände hela sitt sociala umgänge ryggen och köpte ett flygplan.

Det var hans liv på andra sidan drömmarna.

Jag vet ingenting om Fuglesangs framtid.

Eller om han någonsin slipper loserstämpeln.

In i det sista är det osäkert om Christer Fuglesang lyfter mot rymden i natt.

Men låt oss?–?helt oironiskt?–?leka med tanken på att det blir så.

Då väntar tolv dagar bakom ett kabinfönster med tre mål mediokert käk om dagen.

Han ska skita i en tratt och fånga stinkande spyor som svävar i luften.

Jag vet inte hur exotisk den pojkdrömmen låter i dina öron.

I mina låter det som en genomsnittlig finlandskryss.

Ronnie Sandahl

Följ ämnen i artikeln