Åklagare - var god dröj
De två morden i Ljungsbro aktualiserar än en gång problemen med jouråklagarna.
I vanlig ordning kom polisen inte fram på telefon då viktiga beslut skulle fattas.
Polisen fattade snabbt beslutet att morden på en medelålders kvinna och en pojke skulle betraktas som en "särskild händelse", vilket innebär att en stab inrättas och att det polisiära vardagsarbetet läggs åt sidan.
Under lördagen arbetade runt 100 poliser med fallet, under söndagen 75.
Åklagarmyndigheten valde dock att inte prioritera detta osedvanligt grova brott. Trots att en misstänkt hade gripits och att en åklagare då ska gå in som förundersökningsledare lät myndigheten jouråklagaren, som har ett stort distrikt och många fall att hantera, sköta ärendet.
Först i söndags, ett drygt dygn efter tragedin, tog kammaråklagare Britt-Louise Viklund över.
Thomas Agnevi, presstalesman vid polisen i Östergötland, har sagt att polisen upplevde frustration över att inte ha någon ordinarie förundersökningsledare under den betydelsefulla inledningen av utredningen.
Utredare fick bland annat sitta 20 minuter i telefonkö i lördags med viktiga besked innan de kom fram till jouråklagaren.
En chefsåklagare borde naturligtvis rört på påkarna och gått i tjänst. Det hade avlastat den jourhavande.
Det kunde dock ha varit mycket värre. Jag skrev för några veckor sedan om två poliser i Dalarna som turades om att var femte minut ringa för att få ett beslut om huruvida en 17-årig flicka skulle anhållas eller inte. Men det tutade upptaget hela natten.
Det gick med andra ord inte att få besked om något så allvarligt som om ett barn ska hållas inlåst eller inte.
Detta är nu ingen engångshändelse. Justitieombudsmannen Cecilia Renfors har nyligen utrett hur det ser ut runt om i landet. Det visade sig vara eländigt både här och där.
Det här är ingen oviktig fråga. Jouråklagarna har ett viktigt arbete i pågående brottsutredningar. Misstänkta ska anhållas eller släppas. Beslut om husrannsakan, DNA-topsning, beslag och så vidare.
De har även att hantera frågor som kan betyda skillnad på liv och död, som till exempel kontaktförbud.
JO var inte nådig i sin slutsats. "Bestämmelser av stor betydelse för rättssäkerheten riskerar att sättas ur spel".
Åklagarmyndigheten är dock inte omedveten om eländet. Flera år har bisarrt nog ägnats åt att utreda något så tekniskt okomplicerat som att införa ett kösystem, så att det i varje fall inte ska behöva tuta upptaget.
Redan 2009 gnällde JO på att det var svårt att få tag på åklagare. I mars 2010 skulle ett möte hållas om frågan. Men det ställdes in. Sedan hände inget.
Först för någon månad sedan lyckades denna myndighet införa systemet.
Sedan jag skrivit om denna märkligt ineffektiva byråkratiska långbänk hörde åklagare av sig och påpekade att telefonköer inte gör livet särskilt mycket lustigare för polisen. Det kommer även framgent att vara svårt att få tag en förundersökningsledare.
De har en viktig poäng. Jouråklagarna håller en hektisk natt eller helg en hel del bollar i luften.
Kanske är det så att myndigheten prioriterar fel som inte satsar mer på denna verksamhet. Kanske är det så att regeringen bör stärka dess budget.
Jag vet inte. Men systemet måste förbättras. Den nuvarande situationen är allt annat än bra.