Silvios munk-kult skapades ur syra
Vatikanen har haft en hektisk vecka. Påven hann knappt smälta Benettons fejkade reklambilder, där han hånglar upp en egyptisk imam, förrän nästa skandal briserade.
Denna gång gällde det Padre Pio, den berömde helgonförklarade munken som blödde konstant ur olika kroppsdelar.
I en bok skriven av en italiensk historieprofessor utpekas mirakelmannen som en bluff. Orsaken bakom Padre Pios mystiska ”stigmata” ska ha varit frätande karbolsyra från apoteket. Alltså ett självskadebeteende så raffinerat att Joe Labero bleknar i jämförelse.
Anklagelserna är inte nya, men väckte ändå uppståndelse, inte minst bland dem som anser att katolska kyrkan mest ägnar sig åt hokuspokus.
I själva verket har Vatikanen aldrig gillat Padre Pio-fenomenet.
Redan när munken lanserade sina såriga händer och fötter 1918 försökte kyrkan snarare stoppa den paranormalt inriktade Pio-kulten. Ett tag förbjöds han att jobba som präst och avfärdades som galen och fanatisk.
Men det hjälpte inte.
Hysterin kring Padre Pio har bara växt efter hans död 1968, för att formligen explodera under 1990-talet.
Teoloer står frågande inför hajpen. Mellan 1985 och 2000 femdubblades plötsligt pilgrimerna till det syditalienska kloster där Pio en gång levt – de sägs nu vara sju miljoner om året. Kapucinermunkarna har för länge sedan tappat kontrollen över industrin kring Pio-nyckelringar, väggalmanackor och doftljus. Påstådda reliker, som tygbitar från hans munkkåpa, prånglas dyrt på kristna varianter av Tradera. Den asketiske munken har ironiskt nog blivit en kassako.
Alla som besökt Italien har sett bilder på Padre Pio, med sina punkiga svarta handskar, i varenda espressobar. Förutom Pio-tidningar och Pio-filmer finns även en Pio-radiokanal. Fansen är så besatta att Pio-kulten nästan betraktas som en hednisk utbrytarrörelse ur själva kyrkan.
Handlar det om de renliga, after shave-dränkta, italienarnas dolda längtan efter äckliga kroppsvätskor och blodsplatter?
Talande är i alla fall att Silvio Berlusconi här om året gick ut i media och berättade om sina planer på en pilgrimsfärd till Padre Pios grav, som botgöring för alla skamliga bunga bunga-fester.
Så säga vad man vill om Pios mirakel. Men Silvio hjälpte de tydligen inte.