De gör uppror mot Solsidan-typerna
Det är fredag och strax dags för Min helg. Jag pratar förstås om Svenska Dagbladets intervjukoncept med samma namn, där framgångsrika entreprenörer och butiksägare på Östermalm får berätta hur de tillbringar veckoslutet. Resultatet är någon form av hybrid mellan hovjournalistik och produktplacering, och det är nästan alltid fantastisk läsning.
Vi får följa med på innekrogar, jaga originella inredningsprylar och rasta barn och hundar på Stockholms mest fashionabla adresser. Kulturintaget begränsar sig oftast till tv-serier i soffan och de enda besöken utanför tullarna går till ”landet”, där det är gott att få stänga av telefonen och kanske skjuta lite vilt.
Men bakom hörnet lurar plikten; bloggar ska uppdateras, kvartalsrapporter förberedas och tack gode Gud att det finns en sambo som kan sno ihop en råbiff på söndagskvällen när man inte har tid att uppsöka etablissemang.
Min helg är ett livsstilsnarrativ med så exklusiva inslag att ”skryt!” blir en helt poänglös invändning. Det är en studie i Gore-Tex-motion, lyxkonsumtion och respekt för arbetslinjen, en våt nymoderat dröm med egenimporterat flingsalt som topping.
När vänstersajten Politism räknade ut omkostnaderna för en av de intervjuade landade tredagarsnotan på över 7 000 kronor.
Så var finns det folkliga upproret mot Solsidan-typerna som bereds utrymme i en av Sveriges största dagstidningar? I miljonprogramområdena? Hos LO- kollektivet? Bland den konspiratoriska extremhögern?
Ej alls. Det är nästan undantagslöst den svenska innerstadsmedelklassen som kräks ur sig raljanta kommentarer på sociala medier. Medieprofiler och redaktörer som förvisso själva bor ljust och luftigt och för all del går till Riche på fredagarna, men som källsorterar, besöker Fotografiska museet ibland och åtminstone ojar sig över att det är tunt med invandrare på barnens Montessori-förskola.
De känner ett enormt behov av att distansera sig från den ”riktiga” överklassen, att skratta ut den rent av, trots att livsmönstren går in i varandra oftare än inte. Jag vet inte varför. Aldrig kan det väl röra sig om en latent skam över de egna restaurangnotorna?
Själv skulle jag hellre hänga mig än dela fiskbensparkett med en art director på Södermalm, däremot tycker jag att det finns något befriande dekadent över Min helg. Intervjupersonernas vanor fascinerar mig ungefär på samma sätt som Marie Antoinettes gjorde på historielektionerna.
Men om stenar ändå ska kastas hade det kanske varit anständigt att städa rent framför den egna bostadsrätten först, eller bara låta någon lite mindre privilegierad gå till attack.
WOW
Kristdemokraterna har lekt hela havet stormar sedan rikstinget förra veckan och Ebba Busch Thor hoppade snabbt på tåget. Det parlamentariska läget? Finansmarknaden? Resten av Alliansen? Det får andra tänka på, nu är det party och för en gångs skull är det KD som röjer mest.
WTF
n Playboy berättade i veckan att man ska sluta med nakna modeller, eftersom det är omöjligt att få fäste i sociala medier vars regler ofta förbjuder helnakna bilder. Lite oklart hur man ska känna inför det hela. Kvinnorörelsen-Kapitalet 1-1?