Man blir generad
Man blir inte rasande.
Däremot rosig om kinderna.
Att läsa om de festsugna riksdagsledamöterna är generande.
Jag har hittills aldrig stött på en riksdagsledamot som anser att den har för lite att göra. Tvärtom, arbetsdagarna är ändlösa och resorna betungande. Det är ett evigt slit.
Men när den påthittade organisationen Svenska rese- och eventgruppen, SREG, bjuder på champagne och femrättersmiddag en helt vanlig tisdagskväll är det ändå tolv stycken som tackar ja. Trots att det är mitt i allmänna motionsperioden, den enda tid på året då ledamöterna har chans att föreslå precis vad de vill.
Det finns alltså utrymme för rekreation även för riksdagsledamöter. Det fina är, i det här fallet, att de inte tror att de behöver bekosta den själva.
För att det var festen och avkopplingen, och inte SREG:s verksamhet, som lockade råder inget tvivel om.
Av dem som tackade ja till evenemanget tänkte en ta med sig sin dotter. En meddelade att maken skulle följa med. En tredje satsade på en partikamrat.
Tar man med sig dottern, mannen eller kompisen till jobbet? Mycket sällan. Slår man följe med människor man tycker om när man ska ha kul? Väldigt gärna.
Av de sju riksdagsledamöter som inte bara tackade ja utan också kom till kalaset sitter sex i utskott som knappast har med turism eller resor att göra.
En representerade konstitutionsutskottet, KU.
Två utför sin dagliga gärning i försvarsutskottet.
Till det ska läggas en ledamot från kultur-, en från social- och en från civilutskottet.
Lennart Hedqvist (M) däremot är ordförande i skatteutskottet och har alltså hand om frågor som är viktiga även för rese- och eventbranschen.
De flesta ville alltså ha kul och äta god gratisman med bubbel i trevliga lokaler. Det är fullt begripligt.
Men varför inte säga det? Det är inte förbjudet att ha roligt, inte ens i Luthers Sverige.
Röster höjs nu för att lobbyister ska registreras och berätta om sina uppdragsgivare. Det låter bra. Men funkar det? Misstanken om att det blir byråkrati utan någon som helst praktiskt betydelse ligger nära till hands.
Men, säger du, vore det inte bra om man visste att riksdagsledamöter bjudits på kalas av intresseorganisationer? Det kommer man inte veta, inte ens med register.
Många vill bli riksdagsledamöternas gunstling. På det viset liknar riksdagsledamöter och journalister varandra. Vi har makt och många vill påverka oss.
Men den journalist, eller riksdagsledamot, som låter sig köpas av en femrätters med bubbel är förhoppningsvis inte född. Så billiga är vi inte.