Frågan är ju vilka pengar de tjänar
Politik i veckan med Lena Mellin: extraknäckarna
Är det idealiskt att riksdagsledamöterna sitter inburade på Helgeands- holmen utan kontakt med yttervärlden?
Självklart inte.
Rikets yttersta beslutsfattare ska ha tentaklerna ute.
Aftonbladets granskning visar att 16 ledamöter av riksdagen tjänar mer än en miljon. De tillhör alltså samhällets eko- nomiska elit.
Det kan vara ett problem.
Av tio taggare är sju Moderater, fyra representerar Socialdemokraterna och lika många Centern. En är Folkpartist.
Hälften av dem som tjänar mer än en miljon är antingen professorer, docenter eller pensionärer. Eller både och. I den akademiska världen är det inte ovanligt med extraknäck och egna bolag, en tradition som de uppenbarligen bär med sig in i riksdagen.
Återstår åtta ledamöter. Av dem har tre extrapröjs från sina partier; Mona Sahlin och Håkan Juholt (S) samt Lars Lindblad (M).
Kvar är alltså fem ledamöter som har så hög inkomst vid sidan av riksdagsarvodet att deras senaste taxerade inkomst uppgår till minst en miljon. Det är 1,4 procent av riksdagens samtliga ledamöter.
Är de så många att de utgör ett pro- blem? Näppeligen.
En god riksdagsledamot ska givetvis ha omfattande kontakter utanför riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm. Alla beslutsfattare i elfen- benstorn är potentiella riskfaktorer. De bryr sig till slut mer om sig själv och sina kolleger än sina uppdragsgivare, i det här fallet väljarna.
Den intressanta frågan är alltså inte om de tjänar pengar vid sidan av riksdagsuppdraget. Utan vilka pengar de tjänar.
Man kan, åtminstone teoretiskt, tänka sig att justitieutskottets ordförande Thomas Bodström (S) kan hamna i intressekonflikt med advokaten med samma personnummer. Eller för den delen företagaren med samma namn och nummer.
Men eftersom riksdagsledamöter, liksom många andra skrån, är ett miss- unnsamt släkte är det sannolikt att en politisk antagonist genast skulle sprida detta faktum. Åtminstone på sin blogg.
Enligt riksdagsordningen, en lag med grundlagsliknande ställning, får den valde ”inte undandra sig uppdraget utan att riksdagen medger det”. Den leda- mot som missköter sig ska alltså ha godkänt av riksdagen för att sköta upp- draget med vänster hand.
En helt annan historia är att många ledamöter höggljutt klagar över pressen, de många resorna och de långa dagarna. Andra har uppenbarligen en helt annan uppfattning om arbetsbördan.