Egopolitik hjälper inte när jobben försvinner
Det är Stockholms medelklass som ska göra det.
Som avgör valet.
Vi är så trendkänsliga och egotrippade. Och med ett rätt paketerat budskap, så kommer vi att hoppa som en gräshoppssvärm från den rödgröna busken till den blågröna.
Eller tvärtom.
Bara det gynnar oss.
Och där vi råkar landa, där kommer regeringsmakten att spira.
Och det är därför som vi medelklassare hela tiden matas med den här klibbiga egopolitiken.
Jag och min skatt. Jag och min hyra. Jag och min betalda ledighet. Jag och allt annat som jag tror att jag kan tjäna något på.
Och grundfrågan är: vad kan jag tjäna på politiken? Vad kan politiken göra för mig?
Mig.
Vem annars, kanske du tänker? Det är väl för fan min röst. Och då ska jag väl tjäna på den också. Jag har betalat skatt och då ska jag väl ha något tillbaka. Eller hur?
Jag säger: Släpp jaget och låt de rätta frågorna komma in.
Och här önskar jag att jag kunde rada upp dem. Att jag kunde lägga upp de rätta och genomtänkta frågeställningarna som läckra mackor på ett silverfat.
Tyvärr, jag kan inte det.
Men så här tänker jag. Och jag tänker i termer av: framtid, nation, samhörighet och överlevnad. Jag tänker till exempel på hur vi ska överleva i en allt mer globaliserad värld. Vad ska vi leva av, när de stora företagen slår rot någon annanstans och de enkla jobben försvinner utomlands?
Så tänker jag på allt som Jag-politiken måste sopa under matten. För att inte störa och irritera Väljaregona här i Stockholm.
Ta alla som står utanför arbetsmarknaden. De är 1,5 miljoner.
Ta alla ”unga vuxna” som inte har något jobb. De är en av fyra.
Ta alla flyktingar och invandrare som kommit till Sverige för att börja ett nytt liv. Men som politikerna inte ger en chans att göra det.
Ta alla som glidit ut i marginalen. Som har glidit så långt ut att du inte vet var de finns. Vad de gör eller vilka de är.
Nej, den här egopolitiken som smörar för Stockholm kommer inte att lyfta Sverige. Den är för självcentrerad. Den är för kortsiktig. Den har inga visioner. Den kommer aldrig att föra oss säkra in i framtiden.