Det är lätt att skjuta lyckan på framtiden
Vi har just badat när jag får beskedet.
Samma sol över mig medan orden sjunker in, vissheten.
Humlesurr i lavendeln, de ljusa rösterna från barnen och deras små vänner i poolen. Utsikten över de italienska kullarna, lika mjukt förförande som ögonblicket förut.
Men en skugga har fallit över oss. Barnens farfar är död. Min exmakes pappa, i många år min svärfar.
Overkligheten; vi träffades ju för bara någon vecka sen, han hade lagat köttfärslimpa och vi såg U21-EM. Nu kommer han aldrig mer att ta emot i dörren, livlig och levande.
Han fick bli 81 år, levde ett rikt liv, gav mycket åt många. Så det är för vår egen skull vi gråter, för saknaden och för vetskapen som kommer med varje år, varje förlust. Vi ska också bli den äldsta generationen. De tryggaste av famnar ska försvinna.
Vi försöker fånga livet på samma sätt som barnen jagat fjärilarna runt oss denna sommardag. Lika fåfängt, förgäves. Först skrattande och segervissa, sen allt mer ödmjuka.
Tankarna vandrar tre år bakåt. Mammas hjärnblödning. Samtalen, den evighetslånga bilresan till Lund. Pappa, systrarna och jag vid hennes sjuksäng. Vakande, väntande.
Skulle hon vakna? Och till vilken slags liv?
Att åka till föräldrahemmet och vika ihop hennes kläder, tänka på hennes liv, hennes vardag. All tid vi tillbringar på jobbet, alla konflikter, futtigheter, ytligheter.
Mamma kom tillbaka, blev sig själv igen, både till kropp och själ. Vi fick fortsätta samtalen.
Nu sitter jag om natten och ser i mobilen alla vänners bilder på ungar, hundar, grillar, bryggor, båtar och leenden. Människor som för en kort stund lever som de skulle vilja. Hur vi annars i vardagen så ofta lever som om vi vore odödliga, som om dem vi älskar också vore det.
Hur lätt vi skjuter lyckan på framtiden.
Jag får dödsannonsen på mms, tar ett glas vin från trakten och låter minnena famna varandra: jular, barndop, midsomrar, middagar, historier och skratt.
Barnen har fått somna utomhus, solkyssta, utmattade.
Denna dag, ett liv.
Över oss vakar en osannolik stjärnhimmel och runt om på kullarna tänder de små byarna sina ljus mot natten.