Då Karl Filip var tsar av Ryssland
För 400 år sedan utropades Karl Filip till tsar av Ryssland.
Ja, inte vår Carl Philip utan hans namne och föregångare i början av 1600-talet, yngre bror till Gustav II Adolf.
Det var under den så kallade Stora oredan i Ryssland, då flera kandidater slogs om den ryska tronen med stark inblandning från Polen och Sverige. I röran lyckades svenska och finska trupper inta Moskva under den 26-årige Jakob De la Gardies ledning. Efter diverse strider hamnade De la Gardie i Novgorod, där han lyckades få den lokala makteliten att välja Gustav Adolf till ny rysk tsar. En rysk delegation avreste till Sverige för att hämta den nykorade härskaren. Gustav Adolf accepterade, men insåg snabbt att en personalunion mellan Sverige och Novgorod inte var möjlig. Alltså utsågs den då tio år gamle Karl Filip till rysk regent.
Då reagerade modern, den barska änkedrottningen Kristina av Holstein-Gottorp. Hon ansåg att pojken var alldeles för ung, dessutom var det farligt att segla vintertid, menade hon. Karl Filip hölls kvar på slottet i Nyköping. Inte förrän i juli 1613 kom han i väg och nådde med stort följe Viborg i svenska Finland.
Under tiden hade ryssarna tröttnat på att vänta. Några månader tidigare hade de valt Mikael Romanov till tsar, den förste Romanoven på den ryska tronen, där familjen skulle sitta kvar till 1917. Karl Filip reste, förmodligen mycket lättad, tillbaka till mamma i Nyköping.
Men han skulle uppleva många äventyr. Han föddes en vinterdag i Reval (Tallinn) då hans far, Karl IX, med familj var på väg hem till Sverige efter fälttåg i Baltikum. Resan blev dramatisk och måste göras i slädar runt hela Bottenviken, innan familjen kom hem till Nyköping.
Karl Filip undervisades av samtidens främsta intellektuella, han lärde sig förutom hemspråket tyska även latin, franska och italienska. Han tilldelades hela Värmland och Närke samt delar av Södermanland som hertigdömen. Filipstad fick naturligtvis namnet efter sin hertig, fast han själv bara besökte Värmland en enda gång.
Han var den siste hertigen av Värmland som ännu hade något att säga till om, tillsätta ämbetsmän, dra in skatter, prägla mynt etcetera, fast det var hans mor som skötte det mesta.
Han blev en av de första i Sverige som fick göra en europeisk bildningsresa. Via Danmark och en rad tyska furstendömen anlände han till Paris och slottet i Fontainebleu sommaren 1618 där den då 17-årige Ludvig XIII styrde, övervakad av sin starka moder Maria av Medici.
Karl Filip växte upp till en bredaxlad, rödblond yngling med skägg och med det ökända häftiga Vasatemperamentet. Det finns ursinniga skällebrev bevarade mellan Karl Filip och höga ämbetsmän. Den gamle Axel Oxenstierna skrev långt efteråt att om inte Karl Filip hade gått bort så tidigt hade det nog blivit ”blodbadstuga i riket”, alltså häftig bröd-rastrid.
Modern Kristina styrde de första åren över sönerna med järnhand. Hon krävde att de skulle gifta sig ståndsmässigt med lämpliga prinsessor. Därför lyckades hon bryta Gustav Adolfs kärlekshistoria med Ebba Brahe, men inte Karl Filips med adelsdamen Elisabeth Ribbing. De gifte sig i hemlighet då han bara var 19 år.
Då Sverige belägrade Riga 1621 ville Karl Filip vara med. Bröderna kämpade sida vid sida. Enligt samtida berättelser ska det ha varit Karl Filip som avrådde från en blodig stormning av Riga för att i stället ge rigaborna en chans till förhandlingslösning.
Under hemresa från Baltikum drabbades Karl Filip av en ”pestliknande feber”, någon form av fältsjuka. Han fördes till den då svenska staden Narva i Estland för vård, där han avled i januari 1622, bara 20 år gammal.
Några dagar senare nedkom hans hustru med en dotter, Elisabeth Karls- dotter Gyllenhielm. Karl Filips kropp fördes till Sverige, där han ligger begravd i Strängnäs domkyrka insvept i en sobelpälsbrämad kappa av sammet. I kyrkan finns också Karl Filips förgyllda järnrustning. Även Karl Filips fru och dotter ligger i domkyrkan.