Nu får Löfven det besvärligare på jobbet
Med Peter Eriksson i regeringen får statsminister Stefan Löfven det besvärligare.
Det förra språkröret kommer inte att agera dörrmatta åt Socialdemokraterna. Han kommer att kräva gröna segrar.
57 år gammal kröner Peter Eriksson (MP) den politiska karriären med en statsrådspost. Det har han kämpat för i närmare tio år.
Han har en gedigen politiska karriär bakom sig som kommunalråd, språkrör, riksdagsledamot och nu senaste ledamot av EU-parlamentet sedan valet för två år sedan.
Många i Miljöpartiet har ansett att Eriksson är utesluten som statsråd. Han har inte riktigt följt den rotationsprincip som de gröna tycker är så viktig, att man inte professionaliseras som makthavare utan går in och ut ur politiken.
Trots det talar det mesta för att Eriksson kommer att ge Miljöpartiet mer stadga och ökad tyngd i regeringen. Inte bara genom sin långa erfarenhet av att förhandla med Socialdemokraterna – under sin tid som språkrör budgetförhandlade han med den dåvarande S-regeringen fler gånger per år. Utan också för hans rent personliga egenskaper. Peter Eriksson beskrivs som envis som synden och kallar sig själv för ”besvärlig”.
Det betyder att Stefan Löfven går en jobbigare framtid till mötes. Eriksson kommer inte acceptera att Miljöpartiet går så lottlösa ur regeringsarbetet som de hittills tvingats göra. Tydliga gröna segrar kommer att krävas.
Det var i övrigt en väl avvägd kompott som statsministern serverade när han presenterade sin regeringsombildning. Ytterligare ett statsråd lämnade regeringen, framtidsminister Kristina Persson, och därmed fanns det plats att ta in tre nya.
De är, utöver Eriksson, Malmös prisade kommunalråd Karolina Skog (MP) som blir minister för den svenska miljön och Ann Linde (S) som tar plats på UD med ansvar för EU och handel.
För allmänheten är Linde okänd men för alla som sysslar med politik på ett eller annat sätt är hon en superstar. Hon har sysslat med utrikes- och EU-frågor nästan hela sitt yrkesliv och brinner för det europeiska samarbetet. Hon är dessutom smart, verbal och står för vad hon säger. Ett fynd, skulle man kunna säga.
Att EU-ministern återuppstår, sedan Löfven avskaffade posten 2014, är en tillnyktring. EU är mycket, mycket viktigt för Sverige som ett litet exportberoende land i den nordligaste delen av Europa. Att det ingår ett statsråd i regeringen med de arbetsuppgifterna borde vara en självklarhet om man vill maximera inflytandet.
Det talar också till Löfvens fördel att han begripit att regeringens arbete måste samordnas i högre grad i dag då man stundtals kan få för sig att landet styrs av flera regeringar med olika mål och inriktning. Därför blir Ibrahim Baylan samordningsminister på statsrådsberedningen samtidigt som han behåller jobbet som energiminister.
En ganska underlig mix, måste man nog säga. Den ena arbetsuppgiften är viktig för bilden av regeringen, den andra för Sveriges framtid.
Men om Ibrahim Baylan lyckas med sin nya uppgift kommer regeringens minst sagt otydliga kommunikation stramas upp. Det kommer den må mycket bra av.
Även andra förändringar, som att arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson tydligt har ansvaret, även i titeln, för nyanländas etablering i Sverige visar att Stefan Löfven förstått vilka brister regeringen har lidit av.
Bättre sent än aldrig.