Knuffades ner på spåret - i dag möttes de i rätten
Uppdaterad 2019-05-30 | Publicerad 2016-07-29
Ville fortfarande inte säga varför han knuffade ner en okänd man på spåret
När filmen där 23-åringen knuffas rakt ner på tunnelbanespåret vid T-centralen visades i rätten skrek åhörarna till.
Men motivet till mordförsöket är fortfarande en gåta – 34-åringen vägrar att säga ett ord.
– Du kan fortsätta babbla, jag tänker inte lyssna på dig, sa han i rätten till åklagaren.
I dag hölls rättegången mot den man som misstänks ha knuffat ner en person på tunnelbanespåret.
Åklagaren yrkar på 14 års fängelse för mordförsöket som inträffade den 31 maj i år.
Offret, en 23-årig man, och hans hustru stod då på tunnelbaneperrongen på T-centralen i Stockholm och väntade på tåget. Paret hade köpt mat från McDonalds och var på väg hem för att titta på film när en för dem helt okänd man, som åklagaren menar är den åtalade 34-åringen, sprang fram och knuffade ner den 23-årige mannen på spåret.
Filmen visades i rätten
Den skadade 23-åringen och hans hustru möttes i dag, för första gången sedan händelsen, den man som misstänks ha nära mördat 23-åringen.
Övervakningskamerafilmen som visar hur 23-åringen utan förvarning knuffas ner på spåret av en för honom helt okänd man är åklagarens starkaste bevisning mot 34-åringen. När de dramatiska bilderna visades i rättssalen skrek åhörarna till när delen då 23-åringen träffas av tåget visades. 23-åringen hustru grät i rättssalen när hon fick se maken knuffas.
På filmen ser man hur den misstänkte gärningsmannen kommer ner för trapporna mot tågperrongen. Han får syn på offret och offrets hustru och ställer sig några meter från dem.
"Jag trodde han var död"
Han står där i cirka två minuter, utan att säga ett ord till paret, och när tåget börjar rulla in mot perrongen går han plötsligt fram mot den 23-årige mannen och knuffar honom hårt, med båda händerna, rakt ner på spåret.
– Helt oväntat blir han puttad, som jag uppfattade det. Det var en väldigt stor kraft i hans putt och så försvinner han. Det sista jag ser av X (makens namn red.anm) är hans ryggsäck och att han blir träffad av tåget. Sen försvinner han, sa 23-åringens hustru i dag i rätten.
- Jag känner mig hjälplös, maktlös, som att jag inte hade någon kontroll över situationen. Jag uppfattar det som att han var död, jag trodde han var det, jag trodde inte att någons skulle överleva ett tåg.
Den åtalade 34-åringen själv ville inte se upp alls mot bildskärmarna utan valde att se ner i bordet framför sig.
"Jag hör inte vad du säger"
34-åringen har under tidigare förhör inte velat medverka och avböjt att svara på samtliga frågor som ställts. Varför han puttade ner 23-åringen på spåret är därför fortfarande en stor gåta.
Inte heller i rätten i dag ville han ge några svar.
– Du kan fortsätta babbla, jag tänker inte lyssna på dig, sa han i rätten till åklagaren.
– Jag ville inte ens komma på rättegången, jag vill inte svara och jag hör inte vad du säger.
Mannens advokat, Frida Wallin, säger att hennes klient tidigare sagt att han aldrig velat skada offret, men fortsatt vägra att svara på alla frågor.
Även den misstänktes familj närvarade på åhörarläktaren.
– Det här är en stor chock för oss också, sa de under en rättegångspaus.
”Jag kommer aldrig kunna spela fotboll igen”
23-åringen skadades allvarligt och fick flera frakturer, bland annat i skallbenet, en punkterad lunga och svåra skador i ena foten. Han har sen dess legat nedsövd men vaknade till slut upp för några veckor sedan.
Under rättegången berättade 23-åringen att han älskade att spela fotboll och att det var hans fritid. Han älskade att gå ut och röra på sig.
– Jag är en sådan som vill ut och springa, men jag inte kan röra på mig. När jag tänker på min fot så gör det ont att jag aldrig kommer kunna spela fotboll igen, det är det som är mest psykiskt tungt.
Under rättegången berättade målsägande att han inte minns något från det inträffade, när han vaknade upp på sjukhuset trodde han först att det var han som hade snubblat och ramlat ner på spåret.
– Jag började skylla på mig själv för jag trodde att jag hade ramlat på spåret själv efter att jag hört något om ett tåg. Att jag skulle vara tvungen att stå ut med detta för att jag var klumpig, men då berättade hon att jag blev knuffad framför ett tåg, det är helt ofattbart. Varför just vi, vi skulle bara hem och käka, jag förstår inte varför.