”När jag pratar med henne är det som att prata med sig själv”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-01

Tvillingarna My och Liv upplever sig som en och samma person

Liv och My är tajtare än de flesta tvillingar.

Systrarna Bornlid är inte bara lika.

De är även tajtare än de flesta tvillingar.

– När jag pratar med Liv så är det som om jag pratar med mig själv, säger My.

Systrarna Liv och My blev ofta jämförda med varandra i skolan och lärarna förväntade sig att de skulle prestera lika bra.

Varje kväll ringer My och Liv Bornlid, 33, varandra och önskar varandra en god natt.

– Vi är som alla enäggstvillingar. Tillsammans är man hel, säger My.

– Jag önskar att alla skulle få uppleva hur det är att ha en person som är som en själv, säger Liv. Bara för att få känna styrkan och lära känna sig själv. Även om jag är tvilling så kan jag ibland känna mig lite ensam. Då behöver jag bara ringa My. Än i dag när jag ser andra tvillingar på stan kan jag bli avundsjuk: ”De är tvillingar, åh vad mysigt”. Och så kommer jag på att jag är tvilling själv. Man kan glömma bort det ibland för man är så van. My är jag, och jag är My.

Alltid jämförda

Under uppväxten såg alla dem som en enhet. Skolkompisarna kallade dem ”systrarna” och ”tvillingarna”. Lärarna förväntade att de skulle prestera lika bra i skolan. Men bara för att man är enäggstvilling, och samma genetiska utgångspunkt, så innebär det inte att man är exakt lika som person. 

– Därför var det ibland märkligt att alltid bli jämförda med varandra, säger Liv. Men visst, vi upplever oss själva som en, så ibland kunde andras reaktioner smitta av sig på oss. Bäst blir det när vi kan prestera någonting tillsammans. Då kompletterar vi varandra till 100 procent.

Första gången som systrarna på allvar insåg att de var olika individer var de 22. Liv hade fått jobb på ett klädföretag och flyttade till Stockholm.

– Att inte ha den dagliga kontakten med My gjorde att jag var tvungen att bli vuxen och göra grejer som jag inte hade gjort tidigare, säger Liv.

Egen väg tillsammans

Andra gången de kände att de var två personer var för tre år sedan. När My var höggravid separerade Liv från sin dåvarande pojkvän.

– Just den perioden var väldigt jobbig. Jag trodde att vi var på väg åt samma håll och så blev det inte, säger My.

– Helt plötsligt blev det My och hennes familj, medan jag fick gå tillbaka till singellivet, säger Liv.

Liv fick nya vänner och sökte till högskolan. Mys liv gick ut på att vara mamma till dottern Milou.

– Situationen var så ny för oss båda och det tog tid att lära känna den nya rollen, säger My.

– Tvillingskapet har gjort mig väldigt öppen och stark, säger Liv.

– Vi har gått vår egen väg tillsammans, säger My.