”Våga satsa på det du vill”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-10
När Solveig Nettelbo varslades från fabriken var hon 50 år och utan utbildning.
Först tänkte hon att arbetslivet var slut.
Men sen hittade hon en helt ny karriärväg.
– Idag går jag till jobbet med glatt hjärta, säger hon.
Från full sysselsättning till en fabrik som ekade tomt – Solveig Nettelbo minns fortfarande hur hennes liv gick i kras, mars 1999. Då som nu drog en varselvåg genom Sverige. Solveig Nettelbos hemort, Bengtsfors, drabbades särskilt hårt. Lear-fabriken där hon och hennes döttrar sydde säten till Volvo lades ned och 860 människor stod plötsligt utan jobb.
– Det var chockartat, för mig och min familj. Först var det som att jag gick runt i en glasbubbla. Till slut gick det hål på bubblan, och då gjorde det ont. Det var en väldigt jobbig tid, berättar hon.
Inte pur ung
I dag vet Solveig Nettelbo att det finns ett liv efter varslet. Hon trevar efter orden för att beskriva den långa perioden av ilska och sorg. Och oro.
– Jag var ju inte pur ung, jag var femtio plus. Så jag tänkte: är det här det sista jag kommer att göra?
Det var det inte, säger hon med lättare tonfall. Solveig Nettelbo hade ansvarat för fackliga frågor på Lear, och fick därför en förfrågan av Metall om hon ville delta i ett projekt för att stödja arbetslösa. Hon arbetade med det i två år innan arbetslösheten var ett faktum.
– Det var första gången på väldigt många år som jag inte hade ett jobb. Jag funderade på vilken väg jag nu skulle gå, och kom på att jag ville hjälpa och stödja människor, säger hon.
Ett jobbcoachföretag fick så småningom höra talas om Solveig Nettelbo och kontaktade henne. Efter intervjun erbjöd de henne utbildning, och arbete.
– Hade jag blivit erbjuden ett jobb i industrin hade jag hoppat på det. Men samtidigt var det roligt att allt var nytt, säger hon.
Solveig Nettelbo bestämde sig för att prova det okända – och satte sig i skolbänken igen. Det var inte helt lätt, berättar hon.
– Att lära om tar alltid lång tid när man blir lite äldre, särskilt det teoretiska.
Men hon vägrade ge upp. Hon gick på introduktionskurser, föreläsningar och slutligen gick hon en ettårig utbildning. Och sedan november förra året kan hon med stolthet kalla sig certifierad jobbcoach.
– När man är i min ålder är man själaglad att det finns ett företag som vill satsa på en. Och då ger man också mycket av sig själv sen, säger hon.
Mer flexibel
Livet har förändrats rejält sedan tiden på fabriken. Vardagen är mer flexibel och oförutsägbar numera.
– När man jobbade på industri
visste man exakt hur dagen skulle se ut. Här har man möten inbokade med deltagare och vet aldrig riktigt vad som händer, säger hon.
Utvecklas hela tiden
De arbetslösa hon träffar får henne att hela tiden utvecklas. I dag är hon glad över att hon vågade prova en ny karriär.
– Många satsar inte på drömjobbet, för de har i alla fall en stadig inkomst. Men alla har så mycket livserfarenhet som kan komma till användning. Det är inte farligt att satsa på något nytt, säger hon.
Nära 60 000 svenskar har blivit varslade under hösten. Finns det ett liv bortom varslet? Solveig Nettelbo vet. Hon fick gå från fabriken i Bengtsfors 1999 – och fick en nystart i livet.