Om jag hade gjort annorlunda - hade han älskat mig då?

Läs krönikan av Aftonbladets Nina Johansson

helskärm

Vad gör man när man blir lämnad mot sin vilja? Hur reagerar man när personen man älskar – inte längre vill vara din? Säger "Jag älskar inte dig längre"?

Jo, man börjar tvivla på sig själv. Man börjar leta svagheter hos sig själv. Man söker minutiöst efter saker man gjort som var FEL.

Varför gjorde jag så? Varför sa jag si? Varför gjorde jag inte sådär i stället?

Sömnlös har jag legat och tänkt att jag kanske borde ha skitit i det där som gjorde mig så ledsen, kanske borde jag ha frågat mer om hans intressen och brytt mig mer om hans jobb, kanske borde jag ha försökt skratta mer (män gillar ju tjejer som skrattar mycket, har jag hört?) och bara varit glad. Hade han velat ha mig då?

Kanske borde jag, helt tvärtemot, ha varit tuffare? Borde jag ha blivit arg någon gång och satt mig i respekt, någon sa att killar behöver någon som styr dem? Borde jag ha hotat om att jag ville göra slut och spelat spelet? Var det det jag missade? Hade han stannat längre då?

I de få bråken vi hade, kanske borde jag bara tagit ett steg tillbaka och låtit honom ha rätt. Kanske borde jag låtsats som att jag inte brydde mig om att bli sårad och svalt stoltheten? Är jag för stolt? Ställer jag för höga krav? Är jag jobbig att vara med? Är jag en dålig flickvän? Är jag en dålig människa? Är jag inte rolig? Är jag ful? Är jag inte sexig?

Skulle jag haft sexigare underkläder? Varit ute med vännerna mindre? Vad skulle jag gjort för att få dig att stanna?

Så maler hjärnan på, dag efter dag, timme efter timme, minut efter minut. Den förhandlar med sig själv - "Han hade säkert stannat minst en månad till om du bara hade gjort sådär i stället".

Någonstans långt borta vet man ju att det där sökandet efter fel hos sig själv är idiotiskt. I slutändan kommer du ändå komma fram till att det inte fanns ett skit mer du kunde ha gjort. Det finns inte en spetstrosa i världen som kan rädda ett förhållande när inte känslorna finns där. Den dag kommer, då jag fattar att jag helt enkelt inte var rätt person för honom. Det var inget fel på mig, han älskade mig bara inte. Inte för att den tanken är mindre vidrig, men för att det är en befrielse att inte lägga all skuld på sig själv.

Jag är inte riktigt där ännu.

Men jag hoppas att den dagen kommer fort som fan.