’Berömmet gör barnen osäkra’
Publicerad 2013-01-23
Psykologen: Om alla ens teckningar är ’mästerverk’ lär man inte känna sig själv
”Vad fint! Vad bra! Vad duktig du är!”
Försöker du boosta ditt barns självkänsla med idel beröm?
Då gör du kanske din avkomma en björntjänst.
– Ett barn som får ohämmat beröm lär inte känna sig själv och kan få en osäker identitet, säger psykologen Jenny Klefbom.
Har föräldrars försök att bygga barnens självkänsla i stället gett oss den osäkraste generationen någonsin?
Tidskriften Modern psykologi ställer frågan – och svarar att mycket talar för det. Bland annat en dramatisk ökning av den psykiska ohälsan bland barn och unga.
Jenny Klefbom, barnpsykolog, håller med om att den uppväxande generationen är lite skör.
– Det är positivt att psykisk ohälsa blivit så avdramatiserad. Men många vill ha hjälp för att klara sånt som ingår i livet – förluster, sorger, uppbrott.
Förändrad syn
Till viss del, menar hon, kan det förklaras av en förändrad syn på barn.
– På 50- och 60-talen var det fult att berömma sina barn. Och de fick inte vara med och bestämma. ”Din vilja sitter i trädtopparna” är en klassiker som många som i dag är i 60-årsåldern har fått höra.
Nu har pendeln slagit åt andra hållet. I välvilliga försök att vaccinera telningarna mot dålig självkänsla har föräldrarna förvandlats till hejarklack.
Prestationer
– Barn behöver lära känna sig själva och tycka om sig själva – med sina tillgångar och brister. Om man bara får ohämmat beröm, om alla teckningar är mästerverk, då får man inte den kunskapen, säger Jenny Klefbom.
Hon ser fenomenet ”stage moms” breda ut sig – fast det är inte alltid en scentalang som ska drillas fram, utan lika ofta en framgångsrik akademiker eller idrottare.
– Många föräldrar lägger oproportionerligt stor vikt vid prestationer.
Känner du nu igen dig som den ivrigt berömmande föräldern? Lugn, det är inte för sent att göra om.
– Det kräver självinsikt. Har man fått det, då har man kommit halvvägs, säger Jenny Klefbom.
Så stärker du barnens självkänsla
Jenny Klefbom tipsar:
Skippa slentrianmässigt beröm.
Se barnet – inte bara vad det gör. Intressera dig för vad barnet målat, hur hon eller han gjort, tänkt och känner.
Uppmuntra det som inte är prestationer. Till exempel när de bryr sig om att någon blir mobbad.
Sluta fundera på vilken fritidsaktivitet barnet ska ”satsa” på. En hobby ska man göra för att det är roligt.