Skakades till döds av pappa

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-27

Cecilia bläddrar bland de få foton som finns av Nadine. ”Alla mammor är stolta över sina barn. Det här är vad jag har kvar”, säger hon.

Nadine var klädd i vitt den dagen. 

Hennes pappa la ner henne i vagnen, rättade till filten.

Hon hade mindre än en timme kvar att leva.

Nadine blev bara fem veckor gammal. På hennes gravsten står skrivet: En ängel kom, log, och vände om.

Hade Cecilia vetat att det var sista gången hon skulle se sin dotter vid liv hade hon samlat fler minnen. Fotograferat varje sekund. 

Men oron minns hon. Den där märkliga känslan. 

Nadine hade visserligen återhämtat sig bra efter sjukhusvistelsen två veckor tidigare. Men trots att hon nästan hade dött fick de aldrig någon klar diagnos. Vad var det för fel? Varför hade hon plötsligt blivit livlös?

Cecilia lät henne ligga på bröstet varje gång hon sov nu. Bara för att känna henne andas

Känslan var stark: hon ville inte lämna sin dotter ifrån sig. 

Men Nadines pappa ville tvunget åka i väg ensam med henne över dagen. De bråkade och till slut sa hon ändå ja. För Nadines skull. Trots att hon och pappan inte levde tillsammans önskade hon att Nadine skulle få en bra relation till honom. 

Hon såg dem åka.

Vad som hände sedan vet bara han. 

I förhören efteråt beskriver han hur Nadine blev blek och ”fällde ner huvudet på ett anmärkningsvärt sätt” när de kört en stund i bilen. Därefter slutar hon att andas och Nadines pappa larmar ambulans. 

Men det är för sent.

Återupplivningsförsöken avbryts klockan 12.48 den 16 september 2004.

? Nästa minnesbild: 

Det kala läkarrummet, rösterna som försöker förklara för Cecilia. De omöjliga orden.

I hennes knä ligger Nadine. Orörlig nu. 

–?Jag satt där länge. De hade stängt hennes ögonlock och gjort henne så fin. Hon hade fortfarande sina vita kläder på sig. 

Nadines pappa hade ingen förklaring till vad som hänt. Kanske hade hon drabbats av plötslig spädbarnsdöd?

–?Det fanns fortfarande inte i min verklighet att någon hade skadat henne. 

Det skulle ta ytterligare några veckor innan hon började förstå. Polisen förbjöd henne att tala med honom och hon kallades till förhör.

Senare, under rättegången, fick hon veta att Nadine skakats fram och tillbaka med våldsam kraft under loppet av fem, sex, sju eller till och med åtta sekunder. Att de grova hjärnskadorna kan likställas med skadorna efter en mycket allvarlig bilolycka.  

? Vid den utvidgade obduktionen hittades flera blödningar – både gamla och nya – under den hårda hjärnhinnan, mellan mjuka hjärnhinnorna och i hjärnvävnaden: 

”De färska blödningarna har uppkommit i direkt anslutning till döden och de äldre skadorna minst en vecka före dödsfallet. Avsaknaden av skador på kroppens skelett, i mjukvävander under huden eller på inre organ talar för att de färska skadorna uppkommit genom skakvåld.”

Hovrätten drar slutsatsen att det var samma typ av misshandel som Nadine lyckats överleva två veckor tidigare. Även den gången hade hon varit ensam med sin pappa.

Nadine hade då flera symptom på skakvåld, så kallat shaken baby syndrome, när hon fördes till sjukhus. Livlös, blek, apatisk. Trots det genomfördes aldrig en hjärnröntgen – och skadorna förblev oupptäckta. 

–?Hade de sett blödningarna hade det startats en utredning. Då hade hon kanske levt i dag. 

I stället skickades hon hem. Till sin egen död. 

–?Om de inte hittar felet på en liten bebis måste de ju leta vidare. Inte ge upp. Det fanns en hjärnröntgen att tillgå, varför användes den inte?

? Nadine föddes med kejsarsnitt den 7 augusti, två månader för tidigt. Men hon var både stor och lång för sin ålder. En fighter. 

Som många andra nyfödda hade hon gulsot.

–?Hon var väldigt solbränd, säger Cecilia och släpper fram ett leende.

–?Nadine var verkligen den nya, efterlängtade bebisen i familjen. Syskonbarnen var helt galna i henne. 

Hon var ganska tyst och lugn av sig, skrek inte så mycket. Förutom när de  skulle sätta på henne den där mössan.

–?Jag brukade ligga och peta lite på henne. Retas, se henne röra sig. 

? Nu bläddrar Cecilia i ett vitt fotoalbum. 

Snart fyra år har gått. 

Men sorgen bryr sig inte om tid.

–?Jag ser mammor som var gravida samtidigt som jag, ser hur stora deras barn är nu. Jag vet inte vilken hårfärg Nadine skulle haft, vilken färg på ögonen hon skulle få, hur hennes röst skulle låtit. Om hon skulle fått smajlgropar efter mig. 

Hon visar de få bilder som finns. I ett skåp har Cecilia fortfarande kvar några av Nadines små tröjor. Annars har hon rensat bort det mesta. 

Har du någon gång klandrat dig själv för det som hände?

–?Jag förbannar mig själv för att jag inte stod på mig mer den där dagen. Jag borde ha litat på min instinkt. Jag ville inte släppa henne, ändå gjorde jag det.

–?Men jag gjorde vad jag tycker att en bra förälder ska göra: jag satte mina egna känslor åt sidan för att Nadine skulle få det bra. Sen blev det ju inte så. 

Tingsrätten slog fast att Nadine dött av skakvåld, men hennes pappa kunde inte bindas till brottet.

Hovrätten däremot dömde honom till fem års fängelse för grov misshandel och vållande till annans död. Han nekades prövningstillstånd i Högsta domstolen och domen vann laga kraft.

Hur har du klarat dig?

–?Jag har inte gått under. Men jag kan känna mig väldigt gammal i bland, bruten.

Hennes nuvarande sambo har funnits med under hela sorgearbetet. Snart hoppas de kunna få ett barn tillsammans.

–?Men jag kommer nog ha svårt att släppa kontrollen. Det har vi pratat mycket om. 

? Kyrkogården är grön och ljus. Cecilia plockar undan ett löv från sin dotters grav och fäster blicken på de inristade datumen. 

Fem veckor. Mer fick de inte.  

På andra sidan fältet syns kapellet där begravningen hölls.

–?Vi ställde ett fotografi bredvid kistan så att alla skulle få se hur hon såg ut. Det var många där som aldrig hann träffa henne. 

Cecilia tystnar, lägger handen mot gräset.

–?Hon var ju så lik mig.

Har ansökt om resning

Pappan har ansökt om resning i Högsta domstolen. Mannens advokat hänvisar till ett nytt expertutlåtande från två norska läkare. ”De underkänner den rättsmedicinska bedömningen som ligger till grund för domen på en rad punkter”, säger advokat Percy Bratt. I väntan på att resningsansökan prövas är fängelsedomen inhiberad. De norska läkarna utesluter inte – till skillnad från tingsrätten och hovrätten – att barnets hjärnblödningar uppkommit på ennat sätt än genom skakvåld. Högsta domstolen har nu begärt in ett yttrande från Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor.

Stöd Rädda Barnen – så kan du hjälpa

Spädbarn löper större risk att misshandlas än äldre barn. Oftast genom att de små barnen skakas. Nyblivna föräldrar måste informeras om riskerna. Det skulle rädda många barns liv. I Sverige blir många barn slagna, trots att det är förbjudet. Det vill Rädda Barnen ändra på, därför behövs ditt stöd.

Sms: 72 950: Ord ”FÖRÄNDRA”. Talong: PG/BG 902003-3: Märk ”Förändra”. Hemsida: rb.se

Hit kan du vända dig

Rädda Barnens föräldratelefon har öppet: Mån 12-20 Tis-fre 18-21 Lör-sön 13-16. Telefonnumret är 020-786 786.

Följ ämnen i artikeln