”Jag är 16, jag kan inte ha ett barn nu”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-10
Först trodde hon att de små sparkarna i magen var gaser.
Men så fick Linda Gusén – då bara 16 år – reda på att hon väntade barn. Med sin exkille. Och att det var för sent att göra abort.
”Sommaren efter nian träffade jag min dotters pappa. Jag blev störtförälskad, till en början förblindade han mig totalt. Men känslorna svalnade ganska snabbt och vårt förhållande tog slut efter två månader.
Strax därefter blev jag kär i en annan kille, vid namn Alexander. Han och jag hade intevarit ihop särskilt länge när jag kände små kickar i magen. Först trodde jag att det var gaser. Men så kom jag på att jag inte hade haft mens på länge. Med fasa gick jag och köpte ett graviditetstest. När jag hade kissat på stickan visade den ett tydligt, blått kryss.
’Nej, det kan inte vara sant’, tänkte jag. ’Jag kan inte ha ett barn nu, jag är bara sexton år och har äntligen kommit tillbaka till skolan’. Jag hade i princip skolkat mig igenom halva sexan och hela högstadiet. Sedan lång tid tillbaka hade jag varit mobbad av både lärare och elever. Eftersom jag hade IG i alla ämnen efter nian, kom jag inte in på gymnasiet, i stället fick jag plats på en förberedande gymnasieutbildning. Och just som jag hade blivit motiverad att börja plugga igen, fick jag det här graviditetsbeskedet.”
För sent för abort
Jag tog mod till mig och ringde mödravården för att boka en besökstid. När jag kom dit fick jag panik och sprang därifrån. Men efter ett par dagar vågade jag mig tillbaka. Jag fick göra ultraljud och det visade sig att jag hade kommit mer än halvvägs in i graviditeten – jag var redan i vecka 24!
Det här hade jag aldrig kunnat tro. Bortsett från de små sparkarna, hade jag inte märkt ett enda tecken på att jag var gravid. Inget illamående, ingen putande mage, ingenting. Om jag hade kommit till barnmorskan ett par veckor tidigare hade jag kunnat göra abort. Nu var det för sent! Jag var chockad. Men inte bara över detta. Om barnet redan var 24 veckor gammalt, innebar det att det inte var Alex som var far till barnet, utan mitt ex.
Jag kände mig liten och hjälplös. Var helt förtvivlad och rädd för hur Alex skulle reagera. Tänk om han skulle bli arg och göra slut med mig? Det enda jag vågade göra, var att skicka ett sms. Han ringde tillbaka på en gång och medan vi pratade strömmade tårarna nerför mina kinder, jag var så ledsen. Det konstiga var att Alex inte var arg. Han var nästan glad, för han hade, som han sa, ’ändå velat att vi skulle flytta ihop’.”
Mamma ville inte bli mormor
Min mamma blev inte lika förtjust när hon fick höra nyheten. ’Du kanske är redo att bli mamma, men jag är då inte redo att bli mormor’, klämde hon ur sig. Hon undrade varför jag inte hade skyddat mig. Och det kan man ju fråga sig. Men jag hade liksom aldrig trott att jag skulle bli gravid.
Mot slutet av graviditeten hade magen vuxit ordentligt och jag började vänja mig vid tanken tanken på att bli mamma.
Så skedde det till slut. Den sjätte juni 2007, vid 17-tiden, födde jag lilla Elina. Jag hade en drömförlossning, kände nästan ingenting under värkarna. Min bästa kompis var med hela tiden, jag ville inte ha någon annan där.
Familjens lilla favorit
Mamma och mina småsystrar fick träffa Elina först när vi kom hem till lägenheten, som vi alla bodde i. Då stormade de fram till henne och sedan fick hon knappt vara ifred en sekund. Så fort Elina visade minsta antydan till missnöje, sprang mamma eller mina småsystrar fram och ville hjälpa till. På helgerna fick jag alltid sova ut, för så snart de kunde höra Elina jollra i sin spjälsäng smög de in och tog upp henne.
Mina systrar delade på ett rum och jag och Elina fick det andra sovrummet. Mamma sov i vardagsrummet, för vi hade bara en trea. Min bror, han bodde hos vår pappa, men kom ofta och hälsade på. Och Alex bodde visserligen inte hos oss, men besökte oss varje dag.”
Alex fungerar som pappa
Elinas biologiska pappa, däremot, fanns inte med i vårt liv alls. Och det gör han inte i dag heller. Det är klart att jag är besviken över det, för Elinas skull. Men hon vet ju ingenting annat och Alex fungerar som en pappa för henne. Det hade nog varit värre om hon hade fått växa upp med en far, som hade lämnat henne när hon var äldre och mer medveten.
När Elina blev åtta månader flyttade jag, Elina och Alex till en lägenhet, bara ett stenkast från min mamma och mina systrar Det är praktiskt att bo nära dem, de kommer över dagligen och leker med Elina, som blir alldeles till sig, skrattar och gurglar. Det är fantastiskt att kunna få avlastning, det gör att jag kan fortsätta att umgås med mina vänner och ha kvar viktiga delar av mitt tonårsliv, trots att jag blivit mamma så tidigt.
I november förra året tog det slut mellan mig och Alex. Men så knappt ett år senare hittade vi tillbaka till varandra igen.
Under vårt uppehåll träffade Alex en annan tjej – som blev gravid. Och ska få barn i dagarna. Det är rätt komplicerat det hela men jag känner ändå att jag måste acceptera att Alex ska ha barn med en annan tjej, för han har ju accepterat att Elina har en annan pappa.”
Fokus på framtiden
Man skulle kunna göra en såpa om vårt liv, så invecklat är allting. Men just nu känner jag att det inte är någon idé att tänka på alla turer hit och dit, i stället försöker jag fokusera på framtiden. Jag måste plugga upp mina betyg på komvux och skaffa ett jobb. Snart är föräldraledigheten slut och Elina ska börja på dagis. Då måste jag ha en inkomst. Jag vill inte att folk ska kunna säga att jag är en sådan där ung mamma som går på socialbidrag, det är en vanlig fördom. Andra fördomar är att vi unga mödrar inte kan ta hand om våra barn eftersom vi är barn själva, eller att vi ger upp våra liv alldeles för tidigt. Jag försöker att inte bry mig om människor som ger sådana kommentarer.
Nej, jag är stolt och glad över att jag fick barn så ung. Elina ger mig så mycket glädje, hon är det bästa som har hänt mig.
Efter alla hemska skolår tycker jag att livet äntligen har en fått en mening.
Dessutom har jag mognat som människa. Tidigare tjafsade jag och skrek så fort något inte gick min väg. Nu vill jag vara ett bra föredöme för Elina.”
Lindas tips till andra unga mammor
Se till att ha ett bra nätverk, som består av till exempel din mamma, syskon och vänner.
Det är mycket jobb med att vara mamma. Har du ingen kille är det extra viktigt att ha människor runt omkring som du litar på och som kan avlasta dig. Bara för att du är mamma ska du inte behöva släppa hela ditt tonårsliv.
Många kommer att ha åsikter om att du fick barn tidigt. Men strunta i vad de tycker och tänker. Kör ditt eget race!
Gå med i en förening för unga mammor. Då får du träffa andra i samma situation. Det är jätteskönt att ha andra att prata med och få råd av, speciellt om du är ensamstående
Minna Tunberger